Jag kände mig så (alldeles extra) lycklig när jag gick hem idag. Så ett tag funderade jag lite på om det var det där med ljuset. Ni vet, att klockan är en bra bit över fyra men att solen fortfarande står tillräckligt högt på himlen för att ge både dagsljus och värme.
Och så kan det ju vara.
Men sen tänkte jag igen, och tänkte att det där med ljuset nog bara hjälper till. Det gör att man lite extra lätt och tydligt ser fina livet. Så jag tänkte lite på hur klart allt var just idag. Roliga jobbet, ljuvliga familjen, glada tillvaron, fina vännerna.
Ljuset må hjälpa men bara med att ytterligare belysa det som redan så fint är. Det krävs inte lika mycket att själv fokusera på det fina runt en, det blir bara tydligare.
Sen gick jag och hämtade barn, hem och hängde. Gick till SATS och träffade tre kompisar, körde ett riktigt bra pass med all fysisk mumbojumbo man kan tänka sig. Ni vet, mountain climbers, trx, burpees, kolmask, squats, russian twists, plankor – you name it. Agerade PT. Peppade och sporrades. Fick lite extra endorfiner. Sedan anslöt vi till de ytterligare tio på kvarterskrogen och åt mat, avhandlade den senaste månadens händelser (och hann långt ifrån klart) och fick lite (mycket) extra energi.
Och sen gick jag hem och fastän det var precis hur mörkt som helst då och fortfarande är när jag avslutar denna lite småsena torsdagskväll i soffan så tänker jag fortfarande på hur ljust allt är. Älskade familjen, fantastiska vännerna och livet.
Så ljust det bara kan bli.