En gång berättade min mamma för Arvid om en liten kille som inte hade några kompisar. ”Men vaddå”, sa Arvid oförstående. ”Alla måste väl ha en kompis?!”. I hans värld fanns inte det, för det var så självklart att alla har minst en vän.
Jag tycker att det var så gulligt, och hoppas att det kommer utveckla sig lika för Stella. Bara hon lär sig att sluta putta omkull sina kompisar ska det nog gå bra.
Några små anekdoter från de senaste dagarna, gällande några av Stellas vänner:
– Sötaste Nora, 2½, fick en docka en julklapp. Hon döpte den till Stella. Nora har från allra första början fascinerats av Stella, och varit sååå söt mot henne. Kollat på bloggen varje dag, sagt Igen, Igen, Igen om filmerna. Nu tycker hon att det är lite konstigt att Stella är så stor – för Stella ska ju vara en bebis. Därav nya Stella-bebisen – dockan. Så sött så man bara smäller av.
– När Stella i torsdags fick syn på M genom fönstret på dagis blev hon helt bananas. Hoppade omkring, skrattade, ropade och tjoade. Äkta glädje! Samma när vi kom hem till dem i fredags – Stella blev helt överglad (och kramade senare M så hårt så M drog omkull rejält mot golvet – mindre bra). I lördags fm lämnade jag och H henne där för att gå och träna ihop en timme – utan så mycket som en enda protest från Stella för hon var så nöjd så med att vara hos M med föräldrar. Kompisar!
– Idag fick Stella tag i HM-katalogen, och såg en söt bebis med stora ögon. ”Ea, Ea!” (=Elea), ropade Stella glatt. Sen bläddrade hon sida för sida, och alla söta bebisar med stora ögon var Ea. 🙂
– Idag träffade vi finaste Alexander för första gången på länge. Stella var hur nöjd som helst, och kramades och pussades med honom och försökte mata honom med smörgåsrån. Finaste!
Ja, alla måste ju ha en kompis. Vad jag hoppas att detta håller i sig!