Idag hämtade Stella och jag kompisen M på dagis. Stella fick åka pulka dit, för jag trodde M hade sin vagn. Det hade hon inte, så när vi skulle gå hem hoppade Stella i sin pulka igen, varpå M stod bredvid och verkligen sa med blicken ”men jag då, ska inte jag få åka pulka”. Och det säger man ju inte nej till.
Stella satt i sin lilla bebispulka – ni vet en sån med hög rygg, som är hur kort som helst. Jag satte M i knät på Stella, och väntade på protest från någon av dem.
Det kom ingen.
Hela vägen hem satt de hur nöjda som helst, skrattade och bladdrade och stortrivdes. Satt och spexade med varandra och tittut-ade. Grymt irri att jag glömt min telefon hemma just då… Det var bland det gulligaste jag sett. Kompisarna!