Det här är ju ungefär konstigaste på 6,5 år. Jag åkte tillbaka till Stockholm med tåg imorse, direkt till jobbet för en dags jobb (som visade sig vara en halvdags – vilken trevlig överraskning!) och sedan låg kvällen öppen för mig. Bara mig. Inga barn som behövde sin mamma, ingen man på hemmaplan utan bara mig själv att tänka på. Konstigt. Och så ska det vara i 4 hela dygn till!
Jag gick förstås och tränade, inte minst var det lättmotiverat när arbetsdagen blev lite kortare än jag trott. I brist på passfantasi såväl som sällskap så bokade jag in mig på pass. Jag testade SATS för dagen (!) toppfärska nyhet ”21 minute body” – ett pass som enligt utsago ska ge hela kroppen träning på effektivt sätt på endast 21 minuter. Nog var det intensivt men inte riktigt min tekopp. Jag har sedan länge lämnat det höga tempot från bodypumpen och rörelserna från aerobics bakom mig. Klagar inte på intensiteten dock, det var en fin genomkörare.
Med oceaner av tid nöjde jag mig såklart inte med det korta passet, utan väntade en stund och körde 75 minuter ashtanga-yoga också. Ljuvligt.
Wadi Rum-yoga.
Sedan kom jag ändå hem för en lång kväll i ett nystädat hus (som kommer behålla den känslan till fredag, oh the joy!) med grönsaksdipp framför Orange is the New Black-maraton. Nej, jag kommer inte vänja mig vid den här tillvaron eller vilja ha det så i längden – tvärtom lär jag sakna min familj brutalt fram emot fredag – men den här veckan ska jag njuta!