Nu känns det verkligen som att vi haft ett enormt långt jullov. Jag tror att alla är redo för vardag även om det mest är vi vuxna som uttrycker det tydligt i ord. Barnen uttrycker det mer genom att vara en ”härlig” blandning av svårt beroende av varandra och mer eller mindre konstant gnäbbande. Syskon, alltså…

Tidigt imorse åkte Henke iväg på jobbresa hela veckan, så min omställning till vardag blir extra stor. Denna söndag har jag inlett med att skicka iväg Stella på handboll, och åka på hockey med Max. Lite smygstart på att rodda flera parallella saker med andra ord, men det gick i hamn fint (om att öppna dörren i underkläder anses som ”fint” – men så kan det bli när man kommer till oss en helgmorgon en kvart före utsatt tid… Det bor inte en enda morgonpigg person i detta hem.).
Imorgon kommer dock den riktiga omställningen, för förutom att de ska tillbaka till skola och förskola så är det nya vistelsetider som gäller för Max. Jag måste noggrannt fundera igenom hur de 25 timmar han får vara på förskolan ska fördelas, för Stella börjar strax efter 8 varje dag. Enklast är förstås att Henke lämnar henne och att Max får börja så sent det går, men denna vecka hoppas jag att jag kan lämna båda samtidigt på morgonen och hämta extra tidigt istället. Annars blir det svårt att få ihop allt. Det är en otrolig tur att Meja är en väldigt enkel bebis, men hur lugn och tålmodig hon än är så ska ju en bebis ha sitt. Tänk förresten vilken omställning man tyckte det var med första bebisen… Nu är det ju inte alls så, men en av de stora skillnaderna är kanske att man med första barnet chockades av hur låst man blev i soffan långa stunder, medan man nu med en tillvaro som är konstant energisk tycker att den där tiden i soffan är något av nirvana när man får checka ut från allt det andra. Haha! Känns det igen?

Senare i veckan kommer morföräldrar för att avlasta, så då blir det lite lugnare och det gör också att jag i början på veckan kan mobilisera för att gå in för barnen till 100% – jag kommer få lite eget iallafall en kväll denna vecka.

Lite hård start på vardagslivet som föräldraledig till trots så är jag verkligen så glad att vardagen är här snart. Jag vill verkligen ha rutiner nu. Morgonbestyr, promenader (åh! som jag behöver promenaderna!), träning, bebismys och mammahäng, vardagsmat – och sedan omställning till annan känsla, agenda och mat på helgen. Det är verkligen sådant jag behöver för mitt välmående, och jag kan helt klart känna nu att jag inte är helt i balans. Jag ska jobba på att återfinna den, med start imorgon. Hej vardag!

  1. Först och främst: tycker det är så konstigt att olika regioner har så olika tider på förskola under f-ledigheten! Men skit i det.

    Måste Stella hämtas? Kan inte gå själv? Isf, kan du tajma hennes och Max (skriver man Maxs förresten?) tider annars? Alternativt att han går tex fyra dagar i veckan och är helt hemma en dag så att ni slipper ta er ut alls (om nu Stella kan gå själv eller med kompis).
    Här har vi 15 timmar på tre dagar. I våras tajmade vi Mellans tider med Stors och så gick vi i grupp. Nu går stor i trean och går längre vissa dagar (och spelar fiol efter skolan en dag osv) så hon cyklar helt enkelt själv till och från skolan. Mellan går 8.30-13.30 tis-torsdag. Det är det enda alternativet. Då går jag med henne och bebis o vagnen förstås.

    Inser plötsligt att dina kanske går på två helt olika ställen och skitlångt från hemmet… strunt i allt, jag har uppenbarligen helt glömt livet utanför småstaden 🙂

    1. Ja, visst är det otroligt konstigt att det kan vara SÅ stor skillnad mellan olika kommuner! 15 timmar kan jag tycka att bara inte känns vettigt – och med så styrda tider dessutom. Vad jobbigt! Alltså, för större barn så finns ju så mycket de behöver och vill ha på förskolan. Max som går sista året lär sig hur mkt som helst, där kan vi snacka skolförberedande och pedagogik, och älskar både att lära sig och att vara med kompisarna. Det skulle vara ett rent straff för honom att vara bara med mig och Meja ännu mer. Såklart är föräldrar viktigast, men han skulle bli väldigt uttråkad kan jag lova.
      Njae, Stella skulle nog kunna men det är inte riktigt läge än kan jag känna. Kanske efter sommaren när hon går i tvåan.

      Har dock hittat ett bra upplägg nu efter lite kreativa tankar och diskussioner med personalen (som är väldigt flexibla, så himla skönt). Så nu har jag ett pussel som faktiskt känns riktigt bra.
      Det blir faktiskt mer utmanande till hösten när Max börjar F-klass. Han kommer ha samma antal timmar då men då börjar skolan tidigt och slutar vid 12 så dvs alla dagar och behöver hämtas tidigt nästan varje dag… Stackaren, det är ju på fritids kompishänget får utrymme. Håhåjaja.

      (ja… lite annat i storstaden men vi har flytet att ha dem på samma ställe – lyx!)

      Tack för tankar!

      1. Eloise börjar också f-klass i höst och de lägger de skolförberedande grejerna de tider hon är där, tack o lov. Känner lite oro för att kontrasten kommer bli stor från 15-timmarsvecka till skolplikt till hösten. Men det får ordna sig. Att den äldsta klarar sig själv är dock underbart! Skickar iväg henne på morgonen och hittills har hon alltid kommit hem ;-). Nu har hon sedan dec en mobil också vilket är smidigt förstås. Hon går iofs i trean, förra året gick hon på samma ställe och samma tider som Eloise så då gick vi tillsammans tre dagar i veckan och så fick hon öva på att gå själv två dagar. Bra tillvänjning!
        Lycka till framöver (och tack för viktnojepepp :-))

  2. Åh, och återigen känner jag hur himla skönt det är med att ha två skolbarn när bebis kommer.
    Busskort till bägge och det här med olika tider mornar och eftermiddag känns SÅ väldigt enkelt! Och att tillägga att bebis kommer när det börjar bli varmt, fick min beskärda del när jr kom i januari och fröken i november – allt detta av och på med kläder i ett. herregud.

    Sedan får man väl rodda alla aktiviteter på bästa möjliga sätt, Jr kan åka buss, utan byten, till hockeyn och med alla prylar i ishallen blir det bara en rygga med ombyte som behöver tas med. Fröken fräken behöver lite mer assistans fortfarande till sin ishall och på fotbollen är jag ju ändå med som tränare – nu utan bebis och därefter med:)

    Ge det ett par veckor, glöm inte att andas bara!

    kram

    1. Det blir helt klart nya tider… och stackars Meja får bara hänga på. Tur att hon, än så länge iallafall, är tålig. 🙂

      Andas… Kram!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *