Fenomenet med selfies har väl varit accepterat ganska länge nu får man ändå säga, även om man skulle klara sig utan de där putande läpparna som syns här och var. För så fult anses det väl inte längre vara att själv vilja vara med på bild? Eller, vad tycker ni?
Jag har sedan länge vant mig vid att själv inte hamna på bild särskilt ofta, för i vår familj är det jag som står bakom kameran. Visserligen tycker jag att bilderna på bara mina barn blir bättre än de med mig med (hej låg foto-självkänsla!) men ibland kan det ärligt talat kännas lite tråkigt att inte ha fler bilder med mig med barnen såväl som mig i härliga miljöer. Jag älskar ju både att se ställen och att blogga om det sedan, så det finns starkare incitament än bara att liksom… hamna där.
Innan jag och mina kompisar åkte till Island i våras sprang jag av en händelse på en selfiepinne på en butik för ynka 50:-, och då slog jag till. Det var inte helt utan skämskudde jag plockade fram den och visade mina vänner, och vi skrattade rätt mycket åt den ihop. Jag hade nog aldrig sett mig själv med en selfiepinne, hur dåligt med bilder jag än kan känna att det finns på mig i situationer jag vill ha kvar inte bara som bilder i min egen minnesbank. En selfiepinne – vem är jag ens?
Men sedan insåg jag faktiskt ganska snabbt att den var rätt praktisk. När vi var på tillräckligt öde ställen kändes det till och med okej att ta fram den, medan det på de mer intensiva turistställena satt lite längre inne även om jag inte direkt var udda om jag gjorde det – bland asiaterna vid Golden circle fanns pinnen i var persons hand.
Jag är uppriktigt glad över några av bilderna som jag tog med hjälp av min fåniga selfiepinne…
…och mina kompisar började väldigt snabbt att nyttja det dom också. ”Här måste vi ta en bild på oss, fram med pinnen!”, sa de, och visst är det kul att vi har ett helg gäng kompisbilder från vår härliga resa (som du för övrigt kan läsa mer om här). 
De senaste veckorna har jag sett en trend på Instagram. Numera lägger folk utan att tveka ut bilder tagna med selfiepinnar, utan att ens göra allt de kan för att dölja pinnen. Faktiskt så ser bilderna nästan…. lite extra coola ut med pinnen med. Ett av mina favoritkonton, Systrar i bergen, kör stenhårt med det och jag har blivit mer och mer övertygad.
För egen del har pinnen legat i träda i princip sedan jag var på Island, men jag ska bestämt låta den vara med lite oftare. Konceptet är ju faktiskt egentligen helt genialt – inte minst för oss som oftast är bakom kameran och som tänker foto i många situationer, av rent intresse.
Hur ställer du dig till selfiepinnen som fenomen?
Vackra Island, alltså. En bonusbild, bara för att.