Det är söndag kväll och helgen är långt ifrån över – nationaldagsmåndag betyder lugnt tempo på alla fronter och vi har inte gjort något undantag. Idag har visserligen Henke åkt för utomlandsjobbande så dagen igår var bättre än idag, även om barnen roat sig fint med kompisar mest hela dagen och jag bjöds finmiddag hos grannarna. Fint så!
Vi var in och tittade som planerat på maran. Täten passerade oss både sitt första och andra varv, och tempot är ju minst sagt osannolikt. Igår sprang de på runt 3:04/min och det blev banrekord på 2:10:58. Coolt!
Jag har ju identifierat en plan för att springa ett maraton under andra halvan av 2017, och när jag nu läser planen igen så låter den himla bra och håller än… men jag vet inte. På något sätt känns det ändå inte helt attraktivt, det målet. Jag är springsugen och tror att de första kilometrarna kommer att sänkas inom kort, men just de där 42 kilometrarna… Jag vet inte. Värt? liksom.
Om jag väl reser, vilket ju var halva grejen med maraton som jag tänkte sikta mot på ett riktigt häftigt ställe, så är det ju ändå annat jag vill ha ännu mer. Jag säger inte att bilden nedan talar, det gör jag inte, men ändå.
Igår var det traditionella Smaka på Stockholm i Kungsträdgården – charmigt värre och klart värt ett besök trots folkmassor. Det var inte värre än att man lätt kunde hitta bord och sin favoritmat.
Utöver det promenerade vi runt en hel del, och åkte båten från stan och hem till Nacka igen. Barnen och Henke cyklade tur och retur Nacka strand och jag längtar tills jag kan sätta Meja bakpå cykeln så vi kan ta oss fram så allihop. I slutet av sommaren, tänker jag.
Det är verkligen helt fantastiskt hur Max är som storebror. Jag trodde han skulle vara fin med sitt lilla syskon, men att det skulle bli såhär hade jag aldrig kunnat tro. Så enormt gullig, entusiastisk och engagerad!
Kvällen spenderar jag nu med en dålig film på TVn och ett stort antal parallella fönster uppe på datorn. Jag har äntligen börjat söka lite ordentligare efter flygbiljetter till Bali. Jag är så övertygad nu, och suget har verkligen infunnit sig! Jag vet nu vart jag vill, och har till och med siktet inställt på specifika hotell – och de enda jag tvekar på är det där med regnperioden. Blir det för tråkigt med regninslag när barnen är med? Vi föräldrar kan ju lätt slappa i en hängmatta med en bok då, men barnen? Kanske är Stella och Max okej med det, men en nybliven ettåring med myror i brallan? Det är frågan.
Jag har faktiskt hittat rätt många bra biljetter nu. Det som jag ändrat är min inställning; Lång resa kan få vara ännu längre har jag kommit på. Dvs, vi kan förlänga med ett dygn eller två i älskade och välbekanta Singapore på vägen dit eller kanske ännu hellre upptäcka Shanghai under ett par dygn. Kina har jag aldrig varit i!