Jag har så fina dagar! När folk berömmer ”det härliga höstvädret” fnyser jag visserligen lite för mig själv – för det är ju inte alls något härligt höstväder eftersom sådant är krispigt och fräscht till skillnad från dessa svettigt varma dagar – men nog är det lite härligt med extra sommardagar ändå. Hade sommaren alltid varit 4-5 månader, som jag upplever att den varit i år när jag är ledig och kan njuta varje soldag, så hade jag uppskattat det – för då hade jag varit inställd på det. Nu när jag går och väntar på hösten så känner jag inte riktigt att jag uppskattar solen och värmen så som jag som svensk ”borde” – men… Ja. Ungefär så är det – i kombination med känslor om att dagarna är så ljuvliga.
Jag har ett lägre tempo den här gången än tidigare föräldraledigheter, men samtidigt är vissa dagar maxade. Ofta med steg. Idag mötte jag upp en kompis vid 10 och tog den sedvanliga 70-minutersrundan hemma runt Saltsjö-Duvnäs i Nacka. Höstförmiddagarna är de vackraste, sommarvarma eller ej.
Sedan åkte jag vidare in till Söder och träffade upp en annan kompis på lunch. Jag älskar Söder, och tänker för mig själv att jag borde spendera lite mer tid där om dagarna de månader som återstår av föräldraledigheten. Jag älskar gatorna, och alla mysiga butiker.
Sedan knallade vi vidare, från Slussen och Götgatsbacken mot Skanstull. Vidare över Skanstullsbron in i Sjöstaden och hela vägen bort till Luma. Gå och gå och gå – det är sköna dagar det! Det blev nog närmare 20 000 steg som inkasserades i solen idag.
Vid Luma i Hammarby sjöstad hoppade vi på en buss hem och sedan hämtades två egna barn med fyra kompisar och så blev det häng på orkanmässigt sätt igen. Fin lek och skön energi men som blåser förbi på ett sätt så man efteråt undrar vad som hände. Fast – jag skulle inte vilja ha det annorlunda för en sekund – det är så grymt härligt!
Ungefär så är de. Dagarna. Imorgon väntas moln och kyligare grader. Det blir fint det med.