Vi är numera väldigt rutinmässiga vad gäller våra morgnar. Det är både en konsekvens av att vi varit på samma ställe länge, och att Meja vaknar regelbundet någon gång mellan 6.30-8 och att Stella och Max som aldrig somnar före 22.30 behöver sova längre på morgonen. Så varannan morgon har man Meja-morgon och får kliva upp direkt hon vaknar, och det har utvecklat sig till något riktigt mysigt. Hon, som vilket jag berättat några gånger nu inte är supernöjd utan rätt krävande på den här resan, är som allra mest nöjd i vagnen. Hon sitter och tittar sig omkring och vart vi än går så ropar alla ”Hello baby!” efter henne och gullar. Mäkta populär. Det är inte så vanligt med bebisturister här, och inte minst små vita, knubbiga sådana. Meja vinkar och ler, och utöver kontakten med alla indoneser (för de är de som är vakna då och är ute och noggrant krattar bort gårdagskvällens festligheter från vägarna om morgnarna) är det djuren hon är extra glad att se. Det vimlar av hästar på ön, som agerar transport i avsaknad av motortrafik, och så förstås tuppar, katter och annat. Hon är så gullig när hon sitter där med det rufsiga håret, håller sig i bågen och viftar på tårna. Så nyfiket!
Jag saknar att inte göra morgonstunderna till träning dock, men sedan yogan för närmare en vecka sedan har jag varit riktigt förkyld. Jag tror att det är på bättringsvägen, och vi kan ju hoppas – för på nästa ställe är möjligheterna till yoga väldigt stora och min tanke är klass varje dag där. Vi åker alltså snart vidare från Gili, och även om jag gillar lunket och skulle kunna fastnat länge så är framför allt barnen – och då allra mest Stella – rätt mätta på Gili. Hon tycker, säger hon, att det ar mycket bättre på Bali, där det ”finns mer att se”. Sådan mor sådan dotter? Eller så har hon fallit in i en dålig känsla här efter att hon var så sjuk i ett par dagar. Jag tror knappt hon varit i poolen sedan dess, och då är ju något rätt fel kan konstateras. Men hon är iallafall taggad för vår avfärd till Canggu imorgon, även om vi pratar en del om en eventuellt rätt jobbig resa. Den behöver vi nog alla tagga lite extra inför!
