Stella är lugn nuförtiden, betydligt lugnare än hon var för några månader sedan. Hon har ganska bra tålamod (brås ej på sin mor!) och kan länge undersöka saker, hur de ser ut i olika vinklar, hur de smakar, och hur de låter när man kastar dem på golvet.
Lägger man henne på rygg på en filt snurrar hon direkt över till mage – magen är helt klart favoritläge. Där ligger hon och undersöker saker, och drar i allt hon kommer åt. Hon ålar inte sig framåt, men snurrar lite i sidled, så ser hon något hon vill ha tag i kan hon lätt vända sig ett halvt varv åt vänster eller höger. På mage skjuter hon upp rumpan och försöker ta sig framåt.
Hon sitter själv utan stöd, men har ännu inte förstått att hon inte bara kan kasta sig ned när hon ser något, vilket således innebär att hon tippar över ganska snart. Så det är inte läge att lämna henne sittandes själv än – men det är verkligen inte långt borta.
Favoriten över alla är dock att sitta i bumbon med alla leksaker i en låda bredvid. Det är ursprungsläget. Hon tar sedan upp leksakerna, en efter en. Hon tittar noga på det hon tagit upp (och det är väldigt medvetet vilken leksak hon tar när!), vrider ovh vänder och tuggar på det. Sedan vänder hon sig till den sida där lådan inte står, och släpper leksaken. Går sedan vidare med nästa. Så helt själv skapar hon ett kaos där hon sitter. .
Stella har alltid varit väldigt pratig, och är så fortfarande. Hon härmar ljud och kommunicerar väldigt. Dessutom ropar hon i alla möjliga toner. Hon har en väldigt djup röst, så hon kan köra värsta basljuden (och skrämma de andra barnen!) men kan också skrika i falsett. Fast generellt så har hon rejäla röstresurser, och det låter rejält när hon sätter igång.
Hon fascineras av andra barn och bebisar, och blir jätteglad och ropar och vevar när hon ser någon. Vill känna på dem, gärna smaka också…
Hon gillar att leka med sina fötter, och ligger ofta och håller i dem, drar av sig strumporna och smakar lite på sina tår.
Hon sover gott och har nog verkligen förstått att det är skönt att sova. För att komma till ro så tar hon tummen, vilken hon älskar. Är vi hemma och hon ska sova så sover hon antingen på vagn på balkongen eller i sin säng. Lägger man ner henne i sin säng så förstår hon att det är sova som gäller, så då gråter hon till lite lätt, tar sedan tummen och somnar nästan på stört.
Hon är otroligt glad, ler alltid när man tittar på henne. Hon verkar väldigt nöjd med livet, och har nära till skratt. Leker man med henne på "rätt" sätt så tjuter hon av skratt. Hoppa i knät är en av favoriterna.