Men, var inte det en lite otippad rubrik?
Jag pratade ju för ett tag sedan om att behöva resa bort för att hitta in, och jag hittade min chans att resa bort till något som mer känns som hem än bort. Sent igår kväll, efter att hela familjen lagt sig, åkte jag in till stan och hoppade på nattåget som skulle ta mig upp till Åre. Jag somnade innan tåget ens lämnat perrongen ett tag före midnatt, och vid 8 gled vi in på Åre station. Nattåg alltså… så himla bra grej. I sovvagn möts man av färdigbäddade sängar som är helt okej mjuka, riktiga täcken och fluffig kudde. Jag har sovit riktigt bra! Visst kan man vakna till av tåget som känger och så, och jag rekommenderar öronproppar för att garantera tystnad, men landar man bara i den vaggande känslan före att det är ovant så sover man fint nog för att det ska vara värt att transportera sig en lång sträcka under en tid då man inte skulle haft något annat för sig ändå. Ungefär så.
I Åre har jag tänkt hitta lite av lugnet. Få lite distans. Grunda lite mer.
Jag ska jobba rätt mycket, vi får väl se exakt hur mycket i slutänden. Kanske blir det två hela arbetsdagar och en dags semester, kanske lite annan fördelning. En workation, med mycket fokus på att andas. Krispigt höstig fjälluft.
I skrivande stund är jag på Åre bageri. Jag gick hit direkt från tåget, lite osäker på om de serverar sin fantastiska frukost även en lågsäsongsvardag som denna måndag, men det gjorde de. 130:-, toppenutbud och så mycket kärlek. Och nu är det dags att kicka igång dagens första möte. Jag gör det med den här inramningen.
