Idag gjorde jag en paus mellan för- och eftermiddagsjobb och gav mig vid lunch ut för att njuta fjällvidder och höstluft med Sofia (som skrivit så bra om återhämtning bland annat här – jag har att lära av henne, från det hon fått lära sig genom egen erfarenhet). Ett av mina viktigaste under denna lilla workation är att hitta stunder av återhämtning, och att faktiskt pausa från jobb. Samtidigt är ”lagom” paus nog, för jag har att göra och skulle bara bli mer stressad av full paus… så att variera och jobba lite ovanliga tider är rätt för mig dessa dagar. Hur som, det jag skulle komma till är att det jag sett framför mig som återhämtning är tid i naturen. I fjällen, den mest rogivande miljö jag känner.
Stendalsrundan
Jag har inte bil denna gång, så för att ta mig ut behöver jag hålla mig till vandring från Åre by, och inför dagens tur spanade jag som vanligt in appen Åre trails. Jag bestämde mig för att köra Stendalsrundan, led 210. Jag älskar miljön vid Stendalen, där fjällen är karga och mäktiga, och 12 km och ”en halvdag” (brukar betyda runt 3 timmar) kändes lagom.
Stendalsrundan – start på Mörvikshummeln, eller från Åre by
Då sa visserligen informationen att det rekommenderas att ta en lift upp på Mörvikshummeln för att utgå därifrån. Det betyder att man börjar i princip på ledens hösta punkt och sedan går platt eller lätt nedåt hela vägen till Åre by. Jag känner tveklöst att detta är bästa sättet att göra Stendalsrundan, för att få en smidigare runda och vackrast möjliga vyer. Men… den här årstiden är inte liftarna öppna under vardagarna, så vi gjorde helt tvärtom och började vår vandring från Åre by och slingrade oss uppåt längs huvudsakligen transportledet i liftsystemet upp mot 720, Rödkullen, förbi Ullådalen och mot Stendalen. Det gick bra och var härligt värre bland buskar och träd täckta av knallgula blad, men utmanade vårt flås och gav puls.
Klagar inte.
Efter en stund stannade vi och käkade lunch – soppa i mattermos som Sofia så schysst hade tagit med. En sån bonus att jag fick med mig henne! Inte bara för lunchen, alltså.
Stendalen i höstskrud
Och så nådde vi Stendalen, och bergen som jag gillar så mycket. Här finns lite bilder från Stendalen i vintertappning, och nämnda dal och fjäll i höstskrud? Halleluja!
Vi snitslade oss vidare längs leden upp mot VM8-ans toppstation och vidare bort över fjället.
…och sedan nedåt igen. Det håll vi idag gjorde Stendalsrundan åt innebar rätt brant avslutning ner genom systemet mot Åre by, och knän fick jobba på. Här började vi också öka takten för att tajma möten, och när vi kom ner igen var jag rejält slut i hela kroppen. Vandring, något enbart lugnt och fint? Well, inte om man går upp och ned för ett halvt fjäll – 166 våningar och runt 22 000 steg enligt smart watchen.
Jag hade önskat mig fjällvidder, höstfärger, krispig luft och lugn återhämtning. Jag fick allt det – och dessutom härligt häng med Sofia. Det var en klar win, och denna första dag i Åre får mer än godkänt. Liksom Stendalsrundan!
