Ni har säkert hört talas om den – serien Världens sämsta indier med David Batra. Den finns på SVT Play, och består av 6 avsnitt på ynka 30 minuter per avsnitt. Programmet går ut på att David Batra, som är som har en indisk (svensk) pappa men är totalt svensk, säger sin till pappa att han absolut skulle klara leva som en indier. ”Inga problem”.
”Du skulle inte klara 24 timmar”, svarar pappan.
Så David drar till Indien, och blir där drillad i livet som indier av utrikeskorren Malin Mendel. Varje avsnitt testar han olika delar av indiskt liv, som att bo på olika sätt, jobba med olika yrken – från IT-support till ägghandlare, hitta sin indiska andlighet och liknande.
Jag älskade denna serie! Lika mycket som jag garvar åt Davids sätt att ta sig an saker och rapportera om dem, blir jag nyfiken på mer Indien och tycker att de lyckas fånga så mycket av Indien på ett så rätt sätt. Att Malin dessutom verkligen känner Indien, så mycket man kan göra utan att vara uppvuxen i landet ungefär, gör att det blir lika trovärdigt som intressant. Denna serie har verkligen alla rätt, och jag vill ha mer. Mer Världens sämsta indier, mer Indien. Jag har inte varit så mycket i Indien egentligen – men att jag jobbat så nära så många indier i så många år, som direkt ledare och med dagligt snack och samarbete hemma i Sverige såväl som under jobbresor till Indien, gör ändå att jag känner mig mer inne i det indiska livet och sättet än jag gör i många andra länder som jag egentligen varit mer i.
Så. Se den.
Här har jag skrivit mer om Indien:
-> Chennai och Indien – tankar efter resa 2018
-> En ovanlig vanlig kväll i Chennai, 2014 – händelserna och så inlägget om känslorna. Älskar det inlägget – som fallit i glömska – och får själv rysningar. Som jag känner för Indien. Och världen.