Flyget från Stockholm till Quito hade en avgångstid på 06.30, så på hotellrummet där vi sovit gott – Clarion Hotel Arlanda Airport – ringde klockorna vid 4-snåret. Strax därefter hade vi en frukostpåse levererad från receptionen i handen och gick från Skycity vid terminal 4 till terminal 2 där vårt flyg till Amsterdam skulle gå.
Att resa till Ecuador kan låta oerhört trixigt och långt bort, men faktum är att vi valde Ecuador som resmål för denna resa (som delvis är i samarbete med KLM) för att destinationen är så mäktig och restiden ändå är överkomlig.
1; Arlanda - Amsterdam Schiphol, 06.30 - 08.30; 2 timmar
2; Stopover Amsterdam: 1 timme och 30 minuter
3; Amsterdam - Quito, Ecuador, 10.00 - 14.40 (lokal tid, 21.40 svensk); 11 timmar och 40 minuter
Total tid; Cirka 15 timmar
Att resa utan barn är, för den som är van att resa med barn, en fröjd och jag upplevde inte en sekund som jobbig. Köpte streaming som gav internet med full fart och kunde jobba flera timmar (hur bra?!), kollade på film, chillade och sov flera timmar. Att sova är förstås viktigt för att hantera tidsomställningen så jag var nöjd att jag klarade det så bra. Den tidiga morgonen hjälpte givetvis till.
Foto: Annika Myhre. Annika fångade mig såhär. Inte så tufft.
Och så landade vi i Quito, som låg som insprängt bland berg och vulkaner med höga, skarpa toppar och lika djupa dalgångar.
Hotellet, Hotel Casa Montero, hade ordnat med transport från flygplatsen för 30 dollar och att vi bestämt oss för det alternativet var ljuvligt skönt. När vi kom fram väntade vår chaufför med en skylt vid ankomsthallen och en halvtimme senare var vi framme vid hotellet och kunde tvätta av oss resdammet.
Hotel Casa Montero ligger i Quito gamla stan, eller ”Quito’s historic district” som det heter – en del som är klassat som världsvarv av Unesco – och från balkongen på vårt hotellrum ser vi ut över torg och gamla stan. Och bergen, förstås. Alltid berg, överallt berg.
Jag älskar att få en första blick över och kanske till och med känsla för ett nytt ställe från ett fönster på en bil eller buss. Här, i Quito, såg jag ut över en stad som såg ut att ligga utströsslad på bergsväggar. Pastellfärgade hus, inte direkt i toppenskick vid närmare anblick, tätt tätt ihop klättrande upp längs sidorna på bergen. Vägar och öppna ytor i dalgångar. Konstant rörelse. Något helt annat och för mig nytt. Det är första gången i Sydamerika och Ecuador är mitt 50:e land. Det känns så stort. Resemänniskan i mig är så lycklig just nu.
Quito ligger på 2850 meter över havet och är med det världens högst belägna huvudstad. Det var varmare än jag förväntat mig med runt 20 grader, men på kvällarna sjunker temperaturen såklart rejält – trots att det bara är några mil från ekvatorn.
Quito kändes rätt ruff vid första anblick, ska jag erkänna. Oklara folk, tät trafik, många och slitna hus. Inget jag skulle gå ut och runt i själv. Men närmare gamla stan ändrades ändå känslan något och inte minst när vi kom ut på huvudgatorna i området. Alla – och då menar jag alla – har ryggsäckarna på magen och vi kommer hålla oss på specifika gator och i specifika sällskap och sammanhäng just här i Quito och vara medvetna, men samtidigt; wow så coolt!
Igår – jag skriver detta inlägg en tidig morgon dag 2 – pågick en kulturnatt fick vi uppfattningen om, och på gatorna gick och dansade folk omkring under uppträdanden och street dance. Så mäktigt folkliv! Och så fint, denna del av den Unesco-skyddade stadsdelen. Vi kunde inte slita oss.
Lyckan att vara på en sådan här resa igen. Resa med Annika. Lyllo mig!
Vi gled efter några timmar i vimlet in på en restaurang och käkade en god grillmiddag och stupade sedan i säng på hotellrummet vid 20.30. En lång dag maxad av intryck.
Annika har också skrivit om vår första dag i Quito: läs hennes härliga inlägg här.
Idag hänger vi i Quito, med sikte på att haka på en free walking tour och ta linbana upp på ett berg med utsikt. Följ oss på Instagram; Lisa / Let’s go explore, Annika / Resfredag, Att resa-podden. Det lär strösslas Stories där!