Ska jag skriva något sådär top of mind så är det just det. Juni, och kvällarna i juni – de långa, oändliga. I kombination med årets värmebölja är de än mer magiska. Jag får inte nog! Vill inte gå in, kan inte gå och lägga mig. Jag tror för övrigt att Coronan skapade en hemmaråtta av mig. Aldrig har jag varit hemma så mycket – i hemmet, i Nacka, i Stockholm, och aldrig har jag varit så osugen att vara överhuvudtaget någon annanstans.
Kvällarna denna vecka, den sista i juni, har varit rätt talande för månaden i stort.
En kväll på Söder och ett folktomt Gamla stan
I tisdags träffade jag upp Annika i Gamla stan. Det är en stadsdel jag inte så ofta hänger i vanligtvis, för trots den enorma charmen och de mysiga gatorna så är där året runt för mycket folk i allmänhet och ja turister i synnerhet. I juni och augusti nås kulmen. Men inte i år, av givna anledningar. I år är Gamla stans gator folktomma under juni, och det är surrealistiskt och rätt sorgligt förstås. Och när inte det kan påverkas så är det helt klart ett läge att som mer eller mindre local njuta gränderna lite extra.
Vi satte oss på Skeppsbrokajen och Mr French för en middag och catch-up. Det blev så konstigt allt med poddens paus och det som varit vårt gemensamma projekt i närmare 5 år. Vilken partner hon varit, Annika. Och är. Den bästa. Jobbet med podden har varit så enormt roligt, och lagt grund för så många speciella upplevelser. Det har varit många timmar av arbete, men så värt det.
På snygga Downtown camper med Linda / Wilderness Stories
Men, just nu är det inte värt det längre. Vi kan inte resa fritt och vem kan tro något annat än att det verkligen kommer att dröja tills vi kan det igen? Ingen av oss vet vilken resa (utomlands) som är den nästa, och ingen av oss vet riktigt hur vi kommer känna då, på andra sidan Coronan. Dessutom är vi mer otajmade än någonsin. Eller – det har vi visserligen varit länge. Annika har under tre år jobbat uteslutande med sina kanaler, medan jag inte lämnat heltidsjobbet. Nu har jag just gått in på mitt längsta ”sommarlov” någonsin, medan Annika precis börjat ett nytt jobb. Så kan det också bli?
Så vi hade sånt att prata om, och en sommaravslutning i dessa paustider var så rätt. Mr French på Skeppsbrokajen för övrigt – kunde lika gärna varit Grekland, kändes det som.
Efter maten gick vi mot Söder, och snitslade oss upp till en av Stockholm citys bästa utsiktsplatser; Monteliusvägen. Stockholm, ändå. Staden i mitt hjärta. Jag är så tacksam att jag bor här.
Sommartid blir Skånegatan på Söder en gågata, och är du i Stockholm sommartid kan jag verkligen rekommendera häng där för att få en mysig Stockholmskänsla bortom turiststråk. Vi hoppade uteservering denna gång och satte oss på en bänk och njöt av umgänge och folkliv. Om kajen och Mr French kändes som Grekland så var det svårt att inte få känsla av vår resa till Dresden där och då – en av många resor vi snackade om under vår kväll.
Söder, Stockholm Neustadt Dresden
En kväll Seaside Nacka – Docklands, Finnboda hamn
Jag cyklade hem från min kväll med Annika, och valde den vattennära vägen mot Saltsjön, som vattnet norr om Nacka heter – den fjärd som börjar vid utloppet i Strömmen och går längs Söder, Danviken och Nackas norrsidor och Djurgårdens och Lidingös södra kust. På varje bänk längs vattnet satt livsnjutande människor och på restaurangernas uteserveringar var det ännu fullt. Att jag blev inspirerad av att sitta just där är med andra ord inget konstigt, så kvällen därpå tog jag och Henke cyklarna ned och njöt en solnedgång av bästa sort. Helt lagom avstånd hemifrån för att kunna nyttja vårens nya; större barn barnvakter och lägger mindre barn.
Kvällar hemma på altanen
Och så är det övriga kvällar, och då är jag så glad att hänga hemma. Efter vår altanombyggnad behövs egentligen inte så mycket mer. Att detta är mitt hemma-vardags-njut… är så lycklig för det!
