Jag har börjat på det här inlägget några gånger. Vill checka in och reflektera lite, minnas kring ännu en period av ett år som gått, men gång på gång har världen kommit emellan. Mentalt och fysiskt. Det är svåra tider. För att klara att hålla sig flytande när det känns så mörkt, så känns behovet att fokusera (också) på det som är bra ännu viktigare. Och så gör man det. Jag gör det. Fortsätter samla ljusglimtar och guldkanter, ägna tacksamhetstankar åt det som kan anses vardagligt men är så fint, tänk att jag har allt detta? Och för varje fin känsla så blir gapet ännu större. Mellan mitt liv med mina barn i trygghet och… det mörka i världen. Konflikter, krig. Hur kan man få ha fint, när så många andra har så svårt? Vem är jag ens att reflektera över det och njuta extra för att… det går? Får man, bör man, bör man inte? Jag fastnar på det, gång på gång. Och så swishar jag åt Röda korset här och Rädda barnen där, och tänker att jag ändå inte gör något egentligen och vad kan man egentligen göra? Jag vill svära, jävla skitvärld! vill jag säga. Om och om igen. Förbanna allt det fula som finns i den. Världen, som jag älskar så innerligt. Fylld av vackra stunder, otroliga människor och obeskrivlig vackerhet, är den. Egentligen allra mest. Olika, lika, samma – och delar denna planet i denna tid, gör vi.
Aktuellt sedan sist – i resevärlden
Sedan sist har jag och Annika släppt ett nytt avsnitt av Att resa-podden. Avsnittet har nummer 110 och heter ”Att resa aktuellt hösten 2023″. Vi snackar om Jämtlandstriangelns vara eller icke vara (i nuvarande form) efter att STF behöver dra ner på aktivitet med hänsyn till rennäringen, att Michelinguiden nu gett sig in i hotellbranschen och kommer dela ut nycklar till världens toppklasshotell, om invasionen av vägglöss i Paris, hur KLM och Air France gått in som storägare i SAS och hur det kan tänkas påverka bolaget och diverse annat. Och hur gör man nu med sina eventuella eurobonuspoäng?
Lyssna här!
Monets Garden
Jag och Towe spenderade några timmar en mörk oktoberkväll på utställningen Monets Garden vid Sjöhistoriska i Stockholm. En konstupplevelse utöver det vanliga, beskrivs utställningen, som gett Claude Monets mästerverk nytt liv genom moderna tekniska lösningar. Jag är inte direkt känd att vara en stor kulturfantast, men det ombyte förnöjer? I en lagom liten dos.
Leijontornet
Den klassiska restaurangen Leijontornet har öppnat efter att ha varit stängd i inte mindre än 14 år. Sedan dess har namnet fortsatt att vara aktuellt, och fungerat som ett paraply för ett antal andra krogar i samma kvarter i Gamla stan, som Djuret, The Burgundy, La Ragazza och Tweed för att nämna några. Ägaren Daniel Crespi beskriver nya Leijontornet som en ”välkomnande, hedonistisk och ultravinös restaurang och vinbar” – och i entrén finns just denen lilla vinbaren med stort utbud. Där finns ett fåtal platser, och det går att beställa mat från vanliga menyn. Drop-in gäller och för oss som oftare får tillfälle till restaurangbesök spontant (när barn visar sig vilja ta hand om sig själva osv) passar det hela perfekt och vi har landat i denna bar två gånger på kort tid. Det är så bra! Maten prisvärd och otroligt god, stämningen i den lilla baren charmig och vinutbudet lika stort som servicen är härlig.
September I Åre <3
Jag missar ogärna den allra mest färgintensiva och på många sätt allra härligaste perioden i Åre, och i år bjöds en lördag med ett av de härligaste höstväder jag upplevt. Färger exploderade, värmen var rejäl i strålande sol och jag och mina två fina vänner vandrade från Åreskutans topp ner mot baksidan mot Huså – och runt halva Åreskutan tillbaka. 19 kilometer och 7 timmars njutning!
Dagarna med mer varierat väder (och mer tid med näsan framför datorn) bjöd på Ullådalsvandring med lunch with a view, och en regnig historia genom skutans leder till väldigt välförtjänt, värmande spa på Copperhill.
Premiärår med dahlior
Förra året hakade jag på luktärtstrenden, och i år kompletterade jag det hela med dahlior – en minst lika het trend och en enligt mig ännu mer välförtjänt sådant. Blommorna har inte slutat komma och i oktober plockade jag en sista bukett – efter tre månader av aldrig sinande blomning. Visserligen pratar vi ett regnigt år och viss gratishjälp med vattning, men ändå. Denna trädgård ska ha dahlior alltid, kan jag lova.
Hälsningland med världsarvet Hälsingegårdar och Lilla K’s trädgårdscafé
Ungdomsidrott tog oss till Hälsingland och vi promenerade förbi Hälsinggårdar (och kände att det räckte ungefär så) och besökte omtalade Lilla K’s trädgårdscafé i Bollnäs. Stämmer in i lovorden och tipsar vidare om denna charmiga pärla. Bollnäs och Alfta i övrigt? Förlåt, men njäeee.
Och så hundratals vardagsögonblick på det. För långa arbetsdagar, för lite flow och hårt kämp, men all in all – så fina de varit höstens veckor. Dagar av trygghet, hälsa och liv. Jag är så tacksam för dem.
Och just det – de där eurobonuspoängen? Jag tror att de sitter säkert även framåt, och att det kommer ta sin tid innan Star Alliance byts mot Skyteam. Men – helt vågar jag inte chansa, och poängen jag samlat under år genom snarare amex-användande än särskilt intensivt SAS_flygande är många. Så, nu nyttjar jag ett gäng och snart gör jag touchdown i världen igen. För att jag kan? osv.