Det är så superkul att stå, tycker Stella. Dessvärre släpper hon taget lite då och då, och det har hon inte direkt tillräckligt bra balans för så är jag då inte med så drattar hon i golvet. Då gråter hon en skvällt – men inte för att hon blir rädd eller har ont, utan helt enkelt för att hon blir så förbannad över att hon inte längre står upp. Så det är inte trösta som gäller (oftast) utan att ställa henne upp igen. 🙂
Ja… jag försöker såklart vara med och fånga henne, men det går inte riktigt 100% av tiden, och egentligen står hon hur bra som helst bara hon inte släpper taget helt.
