När jag var i NY trillade det in sms och mms med lägesrapporter. Jag hade bett om det.
Allt funkade himla bra hemma. Jag är så imponerad av min otroligt duktiga man. Ja, duktig är vad han är! ”Varför uppfattas papporna som så duktiga när de gör det som mammorna alltid gör”, frågade en av vännerna. Sant, så brukar jag också tycka. Men i just detta fallet måste jag beskriva det med duktig. För att ta hand om en treåring och samtidigt en liten bebis som bara ammats hela tiden, det är inte så ”bara”. Framför allt inte när man är pappa och inte varit med den lilla dygnet runt dess första fem månader. När man inte kan amma bara hur som när det behövs, utan behöver lära sig rutiner, och inför varje mål mat behöver värma mjölk i vattenbad och mata.
Första dagen var H själv med barnen, och då gjorde han en utflykt till Hammarby Sjöstad med tvärbanan, och käkade glass. Jag har flera mammakompisar som inte skulle göra det med sina båda, med ena på ståbrädan.
Efter första dagen kom barnens farmor och assisterade (så himla gulligt!) så det var såklart välkommet.
H var såklart lite sliten och så efter alla dagar, för han var ändå den som skulle ha koll på allt med tider, mängder (6-7 gånger á ca 100-200, totalt ca 1 liter per dygn varav 200 ml på natten vid 05), upptining (”jag tog med en termos och hade fryst i om vi skulle iväg”) osv.
De sov som vanligt, Max 13 timmar med ett uppvak vid 05.
Så hemma var det inga problem!
Sommar-mms från balkongen.
Jag ringde hem och pratade med Stella först på lördagen, och efter det hade hon lite svårt att somna både den kvällen och kvällen därpå, och hon hade också sagt då att hon saknade mig. Men väl hemma igen var hon bara glad och gullig.
Själv pumpade jag på. Det sinade dock snabbt, och helt lätt att hitta tillfällena till pumpning var det inte. Jag tyckte det var rätt jobbigt men alternativen var ju betydligt ”värre” (dvs ha med Max, stanna hemma, eller skippa amningen). Jag pumpade varje morgon, en gång på dagen på fläng, en gång när jag var hemma för ombyte/fix på kvällen och när jag kom hem på natten, alltså 4 gånger per dygn – första dagarna något oftare (hade det gått hade jag gjort det alla dagar men det var inte riktigt läge…). Första morgonen pumpade jag snabbt ur 300 ml, andra morgonen 150 ml, efterföljande dagar drygt 100. Skillnad. Jag kände mig aningen nere där ett tag – att produktionen gick ned så himla snabbt! Men bestämde mig för att inte oroa mig. Tre ordentliga mål om dagen fanns det ju kvar iallafall, och en bebis har ju bättre teknik än en pump!
Väl hemma var Max småhungrig när de hämtade – enligt ”tid”. Men han ville inte ha när jag försökte amma honom i bilen. Vi åkte hem, och hemma liggammade jag. Inga problem. Han slurkade glatt i sig. Tjoho! Just att han skulle vara intresserad var den största grejen, för produktionen har jag tänkt att väl i så fall ökar vart eftersom.
Första dagen ammade han alla mål, men fick 90 ml pumpat kompletterande innan han skulle somna. Vaknade för mer mat 05 som vanligt. Han verkade dock inte helt mätt (monsterportioner den tiden har ju H konstaterat) och vaknade igen vid 06. Vid 07 när han vaknade gav H honom 90 ml pumpat igen. Han följde upp med enbart amning hela dagen inklusive vid kvällen – även om han vaknade redan 02.30 så lite mindre mätt var han.
Men oavsett så ökar tydligen produktionen i samma takt som den sjönk, och jag låter honom snutta väldigt mycket. Jag slappnar av och litar på att kroppen kan det här, det har den ju bevisat gång på gång. Sen har jag gjort amningste också, som jag dricker massor av (har gjort under för flera vänner!). Anis och fänkål kokas med vatten och silas, och jag har druckit en liter om dagen.
På det stora hela så var vårt upplägg nog bäst för alla. Jag kunde njuta New York med mina vänner till hundra procent, Max fick mat och rutiner som han mår bra av, Stella fick hänga med farmor och H fick knyta rejält med Max – mer än haft möjlighet till tidigare.