Giant pooplass imorse. Maskineriet funkar. Nog snackat om det.
Den koffeinfria dieten verkar göra varken från eller till för kvällssomningen, så det är med glädje (under omständigheterna) jag går tillbaka till mitt dagliga kaffe, men med missnöje jag konstaterar att gårdagens 22.30 inte var ett enda steg i rätt riktning. Inte heller funkade klassisk musik, som förståsigpåarna säger att ska verka lugnande. Förmodligen är hon lika mycket motsats till finkulturell som sina föräldrar, och föredrar exempelvis Håkan Hellström. Frågan är dock om den typen av musik verkar lugnande…
Har dock också gått ifrån vagnandet lite, eftersom det ändå knappt funkar kvällstid, det är liggaming som gäller. Det börjar bli så blött och trist ute, så det vore ju att föredra om hon kunde somna i egen säng och vi slipper rulla in vagnen. Så nu jobbar jag lite på det, och hon kan ligga länge nöjd och bara spana på taklampan, gosa med snutten och suga lite på tummen, och jollra för sig själv. Men somna, näe, det gör hon inte hur trött hon än är…
Men att hon är nöjd är ju dock ganska skönt. När hon vaknar på natten och det inte är "dags" för käk än (dvs, hon skriker inte och jag vet ju att hon klarar sig i ca 6 timmar minst innan hon vill ha mat första gången), så somnar hon om om jag vaggar lite med hjälp av vyssan lull-tassarna. För den delen så verkar hon somna om fint helt själv också, för är jag för trött och somnar ifrån så hör jag inget utan hon sover då när jag vaknar nästa gång.
Apropå tummen förresten, så har jag återupptagit napp-projektet igen. Dock med lite blandade känslor, vad är bäst egentligen…