Hon växer fortfarande fint både på längden och bredden – 6,9 kg och 62 centimeter nu. Vi som tyckt att hon smalat på sig, och därmed trott att hon ev. stuckit iväg lite på längden, får nog inse att vi kanske bara vant oss vid hennes extremt gosiga kinder och många gulliga hudveck på låren. 🙂
Dagens BVC-besök inkluderade även vaccination. 2 feta sprutor fick hon i sina mumsiga lår, stackarn. Den första gick helt ok, med bara lite gråt, men den andra togs emot med rejälare illvrål. Stackars stackars! Gjorde ont i hjärtat på mamman… Lite synd om henne var det. Men å andra sidan är det ju betydligt mer synd om de barn som föds i länder där sjukdomarna är värre och vaccinering av bebisar inte existerar…
Här i Stockholm får förresten barnen pneumokock-vaccin redan nu. Vänner i Dalarna har fått betala denna själv. Konstigt! Men iallafall så tror jag att den kommer ingå i baspaketet i hela Sverige från och med nyår.
Stella ligger på skötbordet vid sin älskade spegel-leksak och visar upp visar upp ena nålsticket.
Efter besöket följde mammagrupp. Som vanligt en minimerad styrka – 4 mammor av 10 i gruppen bara. Vi som var där hade dock trevligt, och tog en skön promenad vid Vinterviken efter träffen – otroligt fint där! Sen avslutade vi med en lunch i Örnsberg. Stella sov länge, och sen vaknade hon på sin allra sämsta sida. Givetvis gjorde säkert vaccinationen sitt till… Så jag fick ta mitt åskmoln med mig och gå hem ganska snart efter att hon vaknat (och ätit). Jag blev bestämt lite orolig för förflyttningen – ca 30 min till fots – och efter försök i både vagn och babybjörn vänd mot mig så blev det till att vända henne framåt för att få en nöjd tjej. Men lika nöjd som de andra bebisarna, som låg och tittade glatt på sina filurer i vagnarna, det var hon ju garanterat inte….
Väl hemma – och efter en kvarts powernap i slutet av promenaden hem – vaknade åskmolnet på ett strålande humör, som den prinsessa hon är.