Det är nu drygt en vecka sedan Stella fick börja sova i sitt eget rum. Vi märkte direkt skillnad. Hon fick på en gång mycket bättre sömn med färre uppvak, även om hon inte nådde fullt lika bra nivå som hon haft tidigare. Däremot gick hon direkt över till bara en amning per natt, och det var ju otroligt skönt efter några veckor av snuttande, och att vi fick gå in och klappa på henne (buffa) lite då och då kändes helt överkomligt.
Sen har det bara gått bättre och bättre. Hennes halvtimmar är nästan borta – de kommer ungefär varannan dag numera, och det går oftast snabbt och lätt att söva om henne. Jag har egentligen ingen teori om varför de blivit så mycket bättre, men de började försvinna i samband med att hon var sjuk.
En numera "vanlig" natt (undantag finns ju) så vaknar hon första gången klockan 2-3. Då brukar vi ramsa, vilket funkar helt okej. Vågar inte säga att det sitter helt, men jag tror att den tar fäste lite iallafall. Speldosan har vi slutat med. Räcker inte det så buffar vi lite. Hon somnar om riktigt snabbt. Klockan 4 är hon hungrig och ammas. Jag brukar vara uppe i ca 10-15 minuter – 5 minuter mat, och sedan låter jag henne nästan somna in helt vid bröstet för att hon ska vara ordentligt vid ro när jag lägger ner henne. Hon somnar om snabbt, och sover sedan till runt 7-8.
Igår fick Stella för första gången i sig en hel portion gröt. Jag tror att det var anledningen till att hon inte vaknade för mat förrän 05.15. Rekord! Jag hade då ramsat vid lätta uppvak både kl 3 och 4, hon är ju van att vakna då, men jag tyckte inte att hon verkade helt hungrig (då brukar hon gråta som svar på ramsan istället för att gosa in sig i snutten eller ta tummen), så jag tänkte att det var lika bra att testa.
Eventuellt hade hon klarat sig över den maten också, men det kanske kan räcka att skjuta framåt successivt….
Jag är toppennöjd med Stellas sovvanor nu. Lätta kvällsnattningar och nätter som är bra. Visst kan de bli bättre och bäst också, men det kommer! Heja eget rum!