Det pratas ganska ofta om hur man klär sina bebisar – i vilka färger och om "pojkfärger" och "flickfärger". På detta tema skrev Ecolocobloggen nyligen om Unisexutmaningen , så jag tänkte tycka till lite i detta ämne.
Jag tror generellt att kläders makt inte ska underskattas. Kläder utstrålar något, för vuxna såväl som för barn. Och att barn bemöts olika beroende på vad de har på sig, det tvivlar jag inte en sekund på. Det finns många ord som barn bemöts med, och detta ofta beroende på vad de har på sig. Där vill jag hellre att orden man förknippar Stella med ska vara tuff än söt. Inte för att tuff är så viktigt… men för att just enbart sött och gulligt känns så objektifierande och framför allt förminskande på något sätt. Fast samtidigt så är ju alla "positiva" ord just positiva.
Något som är lite roligt är när någon säger "han" om Stella. Jag rättar inte, men när jag svarar säger jag såklart "hon", även om det inte spelar någon roll att folk tar fel. Ändå fortsätter oftast personen säga "han", även om jag förtydligar genom att kalla Stella "gumman" och sådant som inte kan missuppfattas. Detta tycker jag att är lite lustigt – man märker tydligt att personen bestämt sig redan från början. "Han" har ju jeans och en blå tröja, såklart det är en "han", vad snackar jag om, liksom.
Jag gillar kläder åt Stella som är snygga och gärna färgglada. Såklart också bekväma, slitstarka och funktionella. Jag betalar hellre extra för att få kläder i bättre kvalitet, som kan sparas till framtida barn, ärvas av vänner eller säljas på Tradera, än sladdrigt och nopprigt som är redo att slängas när Stella växt ur det. Och oftast tycker jag att unisexkläderna är mycket snyggare än de mer könsstereotypa – i bemärkelsen rosa, rosa, rosa, glittrigt och med "gulliga" tryck. Fast lägg märke till ordvalet oftast. Och med undantaget klänningar dock… Det är så himla fint och något jag själv älskar, så givetvis klär jag mer än gärna Stella i klänning. Det är ju också hur bekvämt som helst med en skön klänning och ett par mjuka strumpbyxor. Jag skulle aldrig köpa unisex "bara för att", om jag inte tyckte att kläderna var fina. Sen kommer ju Stella själv säkert ha en helt annan uppfattning än mig om vad som är fint och inte – och den dagen hon kan uttrycka det så får vi väl se hur hennes outfits kommer att se ut!
Fast på det stora hela tycker jag att diskussionen är en aning överdriven. Någon talar t.ex om att de gärna skulle vilja klä sin son i klänning och känner sig dålig som inte vågar. Är det så att man vill köra unisex till 100% kan man väl i sånt fall börja med sig själv. I min värld är inte målet ett könsneutralt samhälle, bara ett jämställt sådant, där tjejer och killar bemöts lika och har samma förutsättningar. Och det allra viktigaste för detta är nog inte valet av kläder. Snarare vad vi gör på hemmaplan generellt. Att jag och H lever jämställt. Att vi behandlar Stella och alla i vår omgivning som individer och inte enligt kön. Att olika aktiviteter erbjuds oavsett om de är traditionellt tjejiga eller killiga och utan speciella kommentarer kring detta. Så kläder i all ära… Men något överdriven är diskussionen, enligt mig.
Killtröja och tjejskor?
Eller helt enkelt en snygg tröja och ett par snygga skor?
Eller rent av en skön tröja, mysiga byxor och lagom varma skor?