Jag tror på att vara lite pedagogisk när Stella ska till att somna borta. Visa vart hon ska sova innan. Gå in till rummet med sängen och säga ”Där ska Stella sova”.
Stella fattar galoppen.
När vi var hos J&F förra helgen gjorde jag så mot resesängen i deras extrarum. ”Där ska Stella sova”. Stella tittade på mig med helt blank min. Skakade bestämt på huvudet. Det betyder Nej. Bestämt. ”Jooo, där ska Stella sova”. ”Eh, NEJ”, svarade Stella med sitt kroppsspråk.
Hur det blev? Stella vägrade, och somnade inte förrän 22 – i en lånad vagn (vi hade inte ens med vår, hade inte trott det skulle bli problem för det har det aldrig varit innan), på promenad utomhus.
I Dalarna upprepade sig proceduren.
”Där ska Stella sova”, sa jag, och pekade på Stellas säng (något oroligt ska erkännas). ”Dä!” ropade Stella glatt och pekade ner i sängen. Och ja, där somnade hon utan ett knyst på nolltid någon timme senare.
Hon vet, hon kan. Hon bestämmer.