Var det någon som fick njuta av sådant igår? Jag kan verkligen längta efter det – det måste ju vara det sötaste som finns! Troligtvis kommer jag stå och gråta mig igenom framträdandet, när den dagen kommer, vilket väl blir nästa år då. Förmodligen kommer Stella stå längst fram och sjunga så högt så inget annat barn hörs, haha. Undrar om jag gråter enbart av att jag är rörd då… 😉
Jag har läst både på vänners FB och i bloggar att även pojkarna verkar vilja vara Lucia i år. Som en kompis skrev ”M var lucia med klänning och ljus på dagis idag. Han sa att tomten kommer på julafton så tomte ville han inte vara. Smart kille!”.
Jag älskar sånt. Underbara barn (och föräldrar). Så befriande!
När jag var liten så var jag rätt upp och ner i mitt bestämda humör. Mamma visste liksom aldrig i förhand vad som skulle gälla, och jag kunde ändra mig väldigt snabbt också. Så hon klädde alltid mig i tomtedress under lucialinnet, och sedan var det en överraskning när de väl dök upp på dagis. Oftast stod jag därframme som en liten tomte när de kom.
Det hände också att jag vägrade vara lucia bara för att alla andra var det, så jag körde tärn-stuket istället. Bestämt.
Undrar vad Stellas bestämda humör kommer ifrån? 🙂 Min mamma får nog lära mig alla strategier under åren framöver…