Idag fick jag ingen särskilt harmonisk hämtning av Stella. När jag kom in såg jag henne bakom en dörr med en liten kille, och i precis samma sekund som jag gick in hör jag henne vråla och sedan gråta hysteriskt. Fröken såg ingenting, hon var upptagen med något annat, men sa att de fajtats lite om någon leksak just innan.
Jag trodde att det var själva dramatiken i kombination med att jag just dök upp som gjorde att hon grät lite extra, men när vi kom ut i kapprummet såg jag några röda rivmärken som även börjat blöda lite under hennes ena öga. Så då trillade poletten ned. Stackars liten hade ju fått ont på riktigt efter C’s rivningar, och inte alls bara varit en liten drama queen.
Well, well, det där går ju över och är sånt som händer minst sagt. Jag hoppas bara att hennes insikt utfrån det blir att man inte ska göra illa andra för att det gör ju ont, snarare än att hon lägger rivningar till sin arsenal av fultricks – i nuläget mest bestående av puttar.