Nu är det dags! Stella ska bannemej somna själv och sova hela nätter utan stök. Från och med ikväll. Jag är borta både ikväll och imorgon kväll, så just därav. Hon ”kör” mer med mig, och samtidigt så har H mer tålamod än vad jag har.
De som behöver mental träning innan är vi. Nu ska vi ju ge oss in på barnmisshandel, så då måste vi vara övertygande. 😉
Näe då. Är det något det INTE är så är det det. Den diskussionen är så sjuk! Alla påhopp så fel! De bygger på felaktiga antaganden, och försvarandet av den inställning man själv väljer (om det så är från 5-minuters till att inte göra något alls, eller samsova), in i absurdum.
Såhär är det för oss;
Stella sov bättre, jag sov bättre, och H sov bättre, när Stellas insomning och allas vår sömn var stabil. Och inte bara det – min och H’s relation var bättre (för vi hann umgås om kvällarna, och vi slapp energislösande irritation och uppgivenhet), och vi fungerade bättre som familj. Mer harmoniskt för alla. För oss finns inte en enda anledning att inte göra detta. Fine om Stella verkligen hade behövt vår trygghet, men det är så uppenbart att hon utnyttjar och manipulerar på sitt eget lilla oskyldiga sätt. Tryggheten som jag pratar om, den ska hon såklart ha – givetvis. Men den trygga sömnen ska knytas till henne själv, inte till min och H’s fysiska närvaro som en en ”räddning” undan – något.
”Felet” vi gjort ett tag är att vi gett alldeles fel svar, genom att sitta hos henne hur länge som helst eller somna bredvid henne. Låta henne sova mellan oss. Det är inte synd om henne som ska få sova tryggt och skönt hela natten, varje natt.
Ikväll börjar ”minikuren”, då vi ska vända problem rätt. Vi ska inta en attityd av självklarhet.
Som Anna Wahlgren säger; ”På natten sover man. På natten sover alla människor. På natten händer inte ett dugg annat än att folk sover som grisar. Och råkar de vakna till, vilket alla människor gör ett antal gånger varje natt, så somnar de om. Punkt slut.”
Här är AW’s lathund: http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/lathunden-sova-hela-natten
Lite modifierar vi för att det ska passa oss och Stella.
Stella-anpassade övertygelser och verktyg:
1) Lyft ej upp henne ur sängen.
Om man direkt tar upp barnet och tröstar så förstärken man farhågorna, och räddar barnet från – vad det nu än är den är ”rädd” för.
2) Solfjädern.
Det som vi alltid gjort på Stella är (om hon som oftast ligger på sidan) att lägga en hand på axeln och en på höften. Händerna är riktigt tunga, som ett tungt täcke som blir ännu tyngre. Vi håller dem där tills hon slappnar av. Avsluta då med litet tryck och gå ut med ramsan. Fortsätt med ramsan bort från dörren och gör andra ljud i huset, som inte har med barnet att göra.
3) Lämna henne själv i sin säng, alltså gå ut från hennes rum.
Man lämnar inte barnet att själv komma till ro och klara allt på egen hand (märk skillnad från 5-minmetoden), utan lämnar det just NÄR det är i ro och avslappnat. Först då kan den lilla våga somna och sova lugnt.
4) Ramsa
Vi slopar gamla trotjänaren ”Natti Natti Sov så gott” så vi markerar nystart – ”Natti Natti Sova Sova” får det bli, för sova är Stellas favoritord och hon vet mycket väl vad det innebär.
5) Somna glatt, vakna glatt
Stella vaknar redan nu glatt (i 90% av fallen – dvs de dagar då hon vaknar av sig självt och är utvilad, och inte störs av något eller så). Det är så det ska vara – lika roligt att vakna som det är att lägga sig. Därav att det ska vara glatt och roligt också just innan hon ska sova. Lek och bus får avsluta dagen snarare än nedtrappning.
6) Tydlig godnattrutin
Plocka ihop på rummet för att avsluta lek. På med pyjamas. Drick välling med närhetstankande mys i soffan. Bortsta tänderna. Avslutande skratt och bus och godnatt. Godnattsaga. Ned i säng.
Metoden vi kör (AW till 90%, resten modifierat):
1) Inled med hela godnattrutinen
2) Dra ramsan en första enkel gång som introduktion.
3) Lägg ned henne i sin säng, utan tveksamheter.
4) Solfjädra till avslappning. Så länge det krävs.
5) När lugn; avsluta solfjädern med tryck.
6) Gå ut, ramsa * 4. Helt i rad, ramsa två vid stängning av dörr, 3 och 4 utanför. Sätt punkt med den sista. .
7) Om det pratas och frågas (vilket mycket väl Stella kan göra, som komplement till arga vrål) så gäller att upprepa ramsan som svar lite lagom goddag-yxskaft sådär. Lika många gånger som barnet kör sina diverse tricks och frågor (max 4-6 gånger!), plus ytterligare en gång.
8) Lyssna på protesterna, analysera. Blir det värre eller mindre? Detta avgör när nr 9 kommer.
9) Gå in vid behov. Solfjädra – punkt 4. Upprepa härifrån, punkt 4-9, så länge som nödvändigt. Dock solfjärdrar man inte lika länge efter första gången. Ramsa så högt som krävs, svara på frågorna. Bestämt!
När det slutligen går (och jag säger när! uthållighet, övertygelse – konsekvens – är det viktigaste);
10) Bekräfta. Ramsa en sista gång som sätter sista ordet. Lugn och fin, bekräftande.
11) Protesteras det igen efter bekräftelseramsan så får det göra det. Då får vi börja om igen. Men bekräftas ska det.
Vaknas det på natten så är det ramsa på en gång som gäller, hon får inte hinna bygga upp frågor.
Men även här gör vi ett avsteg, för vi kommer nog börja med att ramsa, men funkar det inte på en gång i princip så kommer vi gå in och solfjädra.
Wish us luck…