Resan hem gick toppen. Vi hörde inte ett enda gnäll på hela resan, som inklusive stopp tog 6 timmar. Min jobbigaste insats var att byta film två gånger och langa bak ett tiotal böcker och några äpplen. Easy peasy!
(Men visst var det lite ilskna miner just när vi avbröt leken i lekhörnan…)
Jag tror att en anledning till den smidiga resan med den nöjda tjejen kan vara att vi just innan vi åkte från Vemdalen berättade för Stella att hon ska få leka med Nora imorgon. Jag tror inte att Stella förstår ”imorgon” än. Hon är van att vi åker bil till Nora, och hela resan hem från Vemdalen sa hon ”Nona!” med jämna mellanrum. Hm. Möjligen stod hon ut finfint i bilen för att hon så mycket såg fram emot att landa hemma hos Nora. (Och ”Ninja” – Stina – som hon sa ett par gånger också, hon har fattat sambandet)
När vi kom hem var hon nöjd och lekte runt en timme. När hon sen skulle sova frågade hon igen. ”Nona?”. Och svaret imorgon gick inte helt hem. En väldans tjat var det innan hon somnade.
Taskiga föräldrar som luras så! Men imorgon kommer hon få träffa Nora (såvida inte Stellas hosta som uppkommit blir värre) och jag tror det kommer vara en lycklig tjej vi får se då! Den som väntar på något gott. 🙂