Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed

Separationsångest – Att åka eller inte åka

Vi är duktiga på att ta med Stella överallt. Hon hänger med. Vi anpassar såklart efter henne, men gör heller inte saker jobbigare eller svårare än de behöver vara. Så min tanke kring det här med New York var att hon skulle kunna hänga på. Vi har kompisar där som har nanny åt sina barn, vilka vi skulle kunna hyra in ett par kvällar om vi ville käka på tu man hand. Dagarna skulle kunna anpassas efter henne. Mycket Central Park-häng. En del shopping-stunder i vagnen klarar hon ju. Kanske någon halvdag med nanny. Promenader med henne i vagn. Lunchhäng medans hon sover. Middag på någon uteservering när hon sover i vagnen på kvällen. De stora hindren såg jag som taxiresor (bilstol? galna chaufförer!) och tunnelbaneresor (svårt att komma in med vagn) men lösningen på det skulle vara promenader dagtid (Manhattan är ju ändå inte SÅ stort), liten ihopfällbar sulky för t-banans skull (så kan hon själv gå igenom spärrarna osv) och nanny de kvällar vi äter i områden som ej är på promenadavstånd.

Men nu har det slagit mig, att det faktiskt är en väldigt lång flygresa, 8-9 timmar… Visserligen nattetid hem, men ändå. Och så är det ju faktiskt tidsomställning också, 6 timmar närmare bestämt. Att dra med henne på det låter helt plötsligt som barnmisshandel eller nåt. Eller för att inte ta i så överdrivet, så iallafall som något jobbigt för henne bara för att jag inte klarar av att lämna henne i goda händer med sin farmor och farfar eller mormor och morfar, hemma i lugna trygga hemmet och med vanliga rutiner inklusive dagisstimulansen. Hm.

Så varför då New York, och inte en närmare stad, kanske Rom eller nåt? Vi har inte varit i älskade och saknade New York på två år, och vem vet när vi har möjlighet att komma dit igen tillsammans. Vi har för tillfället den ekonomiska möjligheten, med våra dubbla inkomster och fortfarande billiga boende osv. Skulle vi skjuta upp NY-resan skulle det ta många år innan vi kommer dit – om man tänker att det inte blir till hösten (då vi har andra resplaner) och under nästa år kanske det finns andra familjerelaterade skäl som hindrar. Dessutom har vi vänner där som vi inte vet hur länge de blir kvar, och det vore såklart kul att åka när vi väl har möjlighet att hänga med dem. Och dollarn är låg för tillfället. Och New York… Ah, New York! Suget är så stort!

Så om vi nu åker utan Stella skulle vi sikta på onsdag-söndag, där vi landar i Sverige måndag morgon. Med andra ord 5 nätter (och dagar) ifrån henne. Hemska tanke! Vi var ifrån henne tre dygn när vi var i Alperna, och då kändes det precis tillräckligt. Skulle jag kunna njuta helt?

Sen ligger alltid tanken och gnager – tänk om något skulle hända oss. Hur oansvarigt är inte det?! Fast så kan man väl inte tänka…

Enligt plan ska vi åka i juni, och Stella kommer då vara närmare 2 år. 5 dygn, 2-åring. Vad tror ni, är det enbart mina egna demoner jag har att fajtas med, eller skulle även Stella uppleva det som jobbigt? Jag menar, behovet av att vara ifrån min skatt har jag inte egentligen. Men det är ju inte det det handlar om. Vad är det värt? Håhå jaja.

Lyxproblem är det. Men funderar gör jag. Hur resonerar ni?

  1. Jag personligen är inte så förtjust i tanken att flyga med barn men jag vet många som rest till Thailand med barn och det har gått bra. Det är en svår avvägning då man kanske inte njuter lika mycket utan dem men samtidigt ofta upplever mer om man inte har dem med. Lycka till med beslutet!

    1. Verkligen en svår avvägning.
      Och jepp, vi var i Thailand vilket ju är ännu längre resa. Det gick bra, men var såklart hyfsat intensiv resa…

  2. Flygresan – inga problem. 5 dagar ifrån varandra – skitjobbigt men ingen fara så länge hon är hos några utvalda, trygga som hon och ni känner. Att vara med i NY, sådär för både henne och er skulle jag tro. Men nanny vore ju en lösning. Frågan är kanske varför hon ska med då? Usch vad svårt, jag vet inte. Det är inte svartvitt.
    Men jag är säker på att ni fattar rätt beslut för er. Sov på saken igen och igen.
    Ni kommer få en finfin resa!!

    1. Ja fy, det är ursvårt! Jag blir inge klokare… :-/
      Fast nu när jag vant mig vid tanken och tänker att vi kanske kan lämna ändå så kommer annat oväntat – som att flygbiljetterna blivit dyrare och att dollarn gått upp med 50 öre pga Grekland. Suck!

  3. Glöm inte att boka till egen flygstol till S om hon åker med. En nästan-två-åring är liiite för stor att ha i knäet en lång flygresa… Skönt att kunna lägga henne i en egen stol om hon somnar osv. Eller ha leksaker/väska på.
    Kramen

  4. Svårt läge! Nu är ju A nästan exakt ett år yngre och därför vet jag ju inte hur jag kommer resonera om ett år, MEN….

    Jag ser inte barn som ett hinder, även om hon inte kommer att minnas resan i efterhand är det fortfarande en erfarenhet som hjälper till att forma. Rent praktiskt går det mesta att lösa och JAG skulle ha extremt svårt att njuta av en sån semester utan A. Jag vill göda hennes äventyrslyst, vill att hon får uppleva nya saker! att hon får vara med och träffa de personer som vi velat träffa osv…Flygresor och tidsskillnad kommer alltid vara problem, men kanske aldrig så små som de är nu.

    Å andra sidan skulle hon säkert ha det lika bra hemma hos en trygg famn, men mitt ego skulle bara sakna henne alltför mycket. 3 nätter är nog mitt max också!

    Hoppas ni reser iväg, med eller utan Stella! 🙂
    Å andra sidan

    1. Det är ju så jag också verkligen tycker egentligen. Vill ju att hon ska hänga med, och även om hon kanske inte får med sig så mkt av en sån här resa så är det själva grundinställningen jag vill åt – att hon ska bli trygg i olika situationer, med olika människor, osv.
      Fast H är lite mer praktisk (eller realistisk?!) och tycker att det låter lite väl meckigt – iaf just den här gången. 🙂

      Vi får se helt enkelt.

  5. Vi är lite för olika här du och jag Lisa, så jag ska nog inte svara egentligen. Men, försöker jag sätta mig in i din sits så hade jag nog spontant så här beslutat att inte ta med henne. Har hon verkligen kul i en stad som NY? Stor skillnad mot ex Thailand väl? Det hon ger blir liksom mer än vad hon får!

    Och utefter det hade jag då tagit beslutet om jag tycker det är värt eller om jag skulle vara tillfreds med att lämna henne hemma – resa själva eller inte resa alls alltså.

    Och vilket beslut jag skulle tagit, ja, vi är olika här som sagt. Jag är inte alls lika resglad som du vilket gör våra vågskålar väldigt olika. 🙂

    1. Nej, det har hon kanske inte… Fast det finns härliga parker och lekplatser där med. Fast det blir ju inte sånt fokus 24-7 direkt, men det blir det ju aldrig.
      Men nej… hon skulle nog föredra att slippa följa med. Hm.

      Ja men precis, det ska ju kännas VÄRT också. Kunna njuta när man är där. Känna sig tillfreds med beslutet. Det är svårt, verkligen!

      Men haha, ja det är nog så, resor ligger så högt i min topplista (fast Stella är ju etta, och familjen tätt därpå – men sen liksom). Inget jag vill göra avkall på bara för att jag har barn. Har så svårt att tro att det måste vara antingen eller. Alltså eftersom jag så gärna vill. Hm hm, svårt.

      Såg dock iaf att du ska till London nu, skoj! Dåligt med tips på barnkläder där, men GAP är absolut värt ett besök, och Converseskor är billigare än hemma ifall Agnes är sugna på ett par sådana. 🙂 Kram

  6. Hej hej!

    Jag tycker att ni ska åka utan Stella. Jag vet att du kommer sakna henne de sista dagarna men jag tror att ni kommer få ut mer av resan utan henne. Det jobbiga som jag ser det är inte själva flygningen utan snarare tidsomställningen för henne iom att det är en så pass kort resa. Nä, passa på att ha en romantisk kort-vecka du och Henke, och njut av allt som finns i NY!

    Kram

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ mig!

Mer läsning...
Mountainbike-premiär på Högbo bruk