Nyaste snackisen angående sommarens bröllop mellan kronprinsessan och Daniel är angående att Victoria vill gå fram till altaret med sin pappa kungen. Kyrkan reagerar på alla cylindrar, och menar att det är ofattbart att vår blivande statschef kan gå med på en sån symbolik.
Symboliken är alltså att pappan (mannen) överlämnar kvinnan till mannen. Enligt hovet är dock symboliken av en större dimension, och innebär att kungen för fram landets tronföljare till altaret – och den man man vill visa att man accepterat.
Tänk vad mycket röster det rör upp, det är med brudöverlämningen i kyrkan. Alla som gift sig har väl någon gång varit inne på t.ex Bröllopstroget och där är det konstant hätska diskussioner om detta ämne.
På ett sätt med all rätt.
Jag respekterar totalt de som går in med sin pappa, för för mig får man göra precis som man vill. Däremot kan jag tycka att man inte kan gå emot det kyrkan anser vara symboliken i detta. Hur mycket man än själv tycker att det är för att man – jag vet inte men typ – älskar sin pappa, tycker att det ser så fint ut (i filmer?), vill visa att familjen samtycker i den man valt att gifta sig med, anser sig själv inte alls stå för det som är kyrkans uppfattning om brudöverlämning etc etc etc, så betyder det faktiskt något inom ramen för svenska kyrkan. Jag anser att man inte bara kan göra om symboliken till sin egen. I sånt fall kan man kanske gifta sig utanför svenska kyrkan, och då göra vilka handlingar man vill och låta dem innebära precis vilken symbolik man vill. Men inte i sånt fall inom svenska kyrkan – om kyrkan och dess representanter själva till och med motsätter sig med starka grunder. Det tycker jag är lite konstigt.
Kanske är det svenska kyrkan själva som ska ändra sin uppfattning här och säga att symboliken inte innebär det, för att i dagens samhälle är kvinna och man jämställd så ev. brudöverlämning är bara ett sätt att ta sig till altaret och inget annat. Men ännu har de inte gjort det, och då gäller väl den symbolik de säger.
Min egen inställning är enkel. Hur mycket jag än älskar min pappa så finns det ingen jag hellre hade delat det där ögonblicket då dörrarna i kyrkan öppnas och man ser all släkt och vänner och kyrkan där man ska gifta sig med, än med just min blivande man. Vi gjorde det där tillsammans, att gå in med pappa vore för mig otänkbart. Gemensam väg till altaret, gemensam upplevelse. För övrigt en av de starkaste känslorna jag haft och något av det häftigaste jag upplevt. Givetvis var det jag och H som skulle uppleva det, tillsammans.
Summa summarum. Victoria och Daniel gör väl som de vill, men att inte tänka en omgång till och faktiskt – göra om göra rätt – tycker jag vore direkt dumdristigt i den egenskap av blivande statschef och förebild hon ändå har.
För övrigt minns jag just en sådan diskussion på Bröllopstorget. En man ville bli överlämnad av sin mamma, och en kvinna ville bli överlämnad av sin ex-man. Det är ju lite humor faktiskt. 🙂 Och man kan ju tänka lite extra på detta i ett varv till…
På Aftonbladet kan man rösta hur man tycker angående Victoria och Daniel, och 60% tycker att de borde gå in tillsammans. Inte så starkt övervägande faktiskt, så uppenbarligen är smaken som baken. Förmodligen så även min gentemot er, men så får det ju också vara.