Alltså herregud vad många gånger på en dag man säger dessa ord nuförtiden. Ungefär fler gånger per dag än man tidigare använt orden under ett år.
Det är ett evigt tjat, och kan nog lätt låta lite väl mycket för omgivningen. Framför allt de som är här med oss dygnet runt och som själva inte har barn, eller har barn som är mindre. Vi blir lätt lite trötta, känner oss som att vi gör parodi på oss själva eller nåt. Men det behövs, för utan tjat blir det olyckor.
Det var dock flera dagar sedan Stella hade blöja på dagen, och det har inte varit så många olyckor ändå. Fast det är mycket tack vare vårt tjat, och rutinerna. Det ska bli intressant att se hur det går när dagis börjar igen – med tanke på att det ju varit lite sisådär med vissa blöjbyten där. Men å andra sidan så underlättar ju blöjfritt för dem också och de är rutinerade som attan, och där med de små toaletterna och de större barnen att ta efter så blir det kanske en normal rutin som Stella kommer sköta rätt bra själv. Och så har de ju garanterat rutiner att gå direkt efter maten och så, och det är då det är viktigast… Så egentligen tvivlar jag inte på det, det är mer en känsla av ”shit, är det verkligen klart med blöjor nu?, ska hon klara detta på ”riktigt” nu?” som gör mig tveksam.