Just ja. Kramp var det ja. Det enda riktigt jobbiga under förra graviditeten. Nu säger jag åter hej till krampen, den där som kommer i 190 från ingenstans och får baksidan av benen att kännas ungefär en halvmeter kortare. Fast fortfarande utspända till samma längd som vanligt.
Inte så skönt. Alls. Framför allt inte när man sover. ”Stretcha ut lite lätt” står det på gravidsajterna. Haha! Vilket skämt! Hade det varit på den nivån så hade jag fattat det också. Nu snackar vi snarare att sparka stenhårt i närmaste vägg och bita hårt i täcket för att inte vråla. Och stretcha genom att försöka överhuvudtaget vinkla ut benen igen.
Men men. Jag klagar inte. Det går över snabbt, jag är vråltrött på nätterna och somnar om på nolltid, och i vår underbara säng har värken i svanskotan lagt sig rätt mycket.