Vad häftigt det är att ens lilla nu är så stor så de kan kompromissa.  Och utnyttja situationer. Och går att resonera med.

Igår var vi på alltid lika bra Kungsholmen för att träffa några gamla utlandsbekanta som råkade vara i stan och det samtidigt – vilket vi inte ville missa. En 2-årig Stella skulle inte göra sig där, så snällaste grannen & polaren Mackan ryckte in och kom hem för att lägga Stella och sitta i vår soffa några timmar.

Både hänget och läggningen gick bara bra. Lite glass och dvd var poppis. Vid läggningen var det sen ”inga problem”. Lite sådär, citat: ”hon ville absolut se på film så då gjorde vi det och borstade tänderna i soffan samtidigt, och sen ville hon inte sova men då fick hon kolla lite dvd i sin säng, och sen när hon ville ha mer välling så bytte jag ny välling mot dvd-n och då var det inga problem för henne att lämna ifrån sig den”.
På ett ungefär.

Jag kan verkligen se hur resonemanget gått hemma, hur Stella deklarerat att hon inte sett klart på Spöket Laban och hur Mackan sagt ”okej, men då får du…” osv, tills de medlat sig fram till en lösning. Typ.
Helt rätt. Och så rackarns gulligt.

Och förutom att hon bara vinkade glatt när H gick hemifrån vid 18.30 så lär hon ha somnat i en väldigt trygg och skön känsla, för de där nattdrömmarna som innebär att hon vaknar och är rädd för hundar och björnar och verkar behöva trygghet och närhet hörde vi inte något om utan det var lugnt och tyst i hennes säng tills vi väckte henne imorse.

Klockren barnvakt och smart barn med andra ord, såväl som en trevlig kväll för föräldrarna – en riktig win-win-win. 🙂