Fortsatt hängigt och saknad sömn

Näe, jag har inte blivit något bättre. Så ont i halsen (virusont), så mosig i huvet, hostig, snuvig. Jag har inte TID! Eller lust heller för den delen. Har så få dagar kvar hos kunden, och en del saker jag verkligen verkligen vill avsluta riktigt bra. I helgen väntar dessutom produktionssättning som man säger, när allt vi jobbat med under hösten ska upp till bevis, och det är inte hundra att vara borta när jag egentligen behöver ha koll på och se till att det sista genomförs inför detta. Fan.
Lite koll på mailen har jag iallafall, men det är jobbigt när man inte riktigt orkar med. Telefonsamtal går dock bort, rösten är obefintlig. Oh well.

För övrigt undrar jag vad poängen är med det där med taskig sömn på slutet inför förlossning. Det finns de som säger att det är att man ska förbereda sig lite på de vakennätter som komma skall. Vilket bullshit. Eller alltså, det kanske ÄR så, men vad är poängen? Det vore ju betydligt bättre att få sova riktigt bra innan så man har en bra grund att stå på när bebisen kommer.
Med andra ord sover jag riktigt uselt just nu. Är vråltrött men har enormt svårt att somna. Ligger vaken – ger till och med upp och börjar läsa osv – till 1-2-tiden. Vaknar därefter många gånger per natt. Vaken bebis, obekväma ställningar, och jag störs av varje litet ljud. H susar tungt, sådär som borde kunna vara sövande och utan någon som helst snarkning, men bara det vaknar jag av. Om Stella är hos oss och barnsnusar tyst likaså. Jag behöver sova med öronproppar. Obekvämt.
Sover jag på dagen (som jag kan nu när jag är hemma sjuk) så har jag ännu svårare att somna på kvällen. Moment 22. Suck!
Näe, om det här med hackig sömn är något som ska ingå i den komplexa och fantastiska resa en graviditet är, så är det inget annat än en tankevurpa från han där uppe. En riktig bugg.

Oh well. Lite trötta ord från småuppgiven moi. Nu ska jag ringa in till en telefonkonferens och lyssna lite. Lattjolajbans.