Nu känner jag mig utvilad. Den här hemmaveckan har verkligen gjort susen!
Så igår kväll vid 22.30-snåret när vi funderade på om vi skulle titta på ytterligare ett avsnitt av ”Våra vänners liv” eller om det var dags att gå och lägga sig och jag kom på att jag ju skulle vara ledig även idag, måndag, så kändes det mest bara konstigt. Som värsta skolkaren! ”Vaddå, ska jag vara ledig imorgon och bara göra ingenting, varför då?”, liksom.
Förra veckan var läget helt annat när jag var så slut och inte kunde förstå hur jag så sent som veckan innan jobbade som vanligt.
Eftersom H däremot jobbar så blev det såklart inget mer avsnitt. Men själv satt jag uppe en stund, fixade lite mer på Mac-en (ja, VLC funkade nu efter ny nedladdning, tack Lena och Sofi för tips!), läste över alla 1000 bilder som tagits på systemkameran sedan i somras mm. Så för mig blev nog klockan 01 innan jag la mig…
Lite onödigt kan tyckas. Men det är typiskt mig att vända på dygnet så snart tillfälle ges, som den kvällsmänniska jag är. Men det är nog ändå ett pigghetstecken, så jag får se det som nåt bra. 😉
Och med tanke på bebisens aktivitetstider kan det finnas en poäng, den är dagstrött och kvälls/nattpigg, bådar inte helt gott…
Ute fortsätter det snöa…