Idag är det enormt kallt i Stockholm (jaja, för att vara Stockholm alltså) men en termometer som pendlar någonstans mellan minus 10 och minus 15. Hua! Men en vacker dag är det vi har!
Jag ska ge mig ut och få lite isvindar mot kinderna, för jag behöver fixa min låsta bankdosa så jag inte hamnar i skuld åt höger och vänster. 🙂 Det är inte långt till banken – Hornstull – men det blir nog tillräckligt med tanke på underlag och kroppsform. Med kroppsform menar jag inte magen eller kilona, för det är inte så farligt – utan de där huggen i ljumskarna som när de kommer gör att jag inte kan ta ett steg. Hoppas de kommer i massor och att det betyder att bebis skakas än längre nedåt.
Med Stella var jag helpigg i kroppen in i det sista, och jag tror än idag att det var en anledning till att hon kom ett par dagar innan utsatt tid. Och jag gillar inte att det inte känns så den här gången. Nu har jag nästan vant mig vid att vara otymplig och lite sliten. Få kämpa för att ta mig ur soffan, hindras av sammandragningar och ljumske/höfter när jag promenerar. Oj vad jag längtar efter att få tillbaks min kropp igen! Det känns liksom ofattbart nu att vanligtvis ha kontroll över min egen kropp. Och att vara pigg.
Återigen slås jag av funderingen på hur det är att vara riktigt överviktig egentligen.. Det måste vara så jobbigt! Näe, man ska vara tacksam om man har en frisk och stark kropp! Förstå vad oviktigt 3 eller 5 kg plus eller minus är i sammanhanget. Stark, smidig och funktionell, det måste vara målet!
Nog surrat. Dags att ut och stampa ordentligt. Hoppas det gör susen, för i magen är det stiltje på känningsfronten…