Vi är verkligen inte så stabila på det här med att ha en pojkbebis. Och då menar jag gällande kisset som kan landa precis överallt och när som helst om man inte är lite förutseende.
Vi har såklart prickats, och lille Max har pinkat sig själv i ansiktet och på sin mössa (som satt på huvudet), gjort långa fontäner ner på badrumsgolvet osv osv. Vi bör också sluta lägga ren tvätt på bänken bredvid hans skötbord, så att säga.
För att inte tala om hur många gånger stackarn har fått vakna mitt i skön sömn av att han kissat igenom. Givetvis som ett resultat av att vi inte lagt snorren riktigt rätt i blöjan (i kombination med att vi är så rädda om navelstumpen såhär i början).
Alla är vi barn i början. Här praktiseras (tydligen) Learning By Doing.