I positiv bemärkelse.
H’s sista dag hemma, och han hade trots gårdagens jobbmiddag med efterföljande drinkar tänkt vara den som lämnade Stella imorse.
Men efter ytterligare en rock-and-roll natt så kände jag att han kunde få lite extra sömn han med. Jag är helt okej ändå, under omständigheterna.
Så nu vid 11 sover han än :-). Stella lämnades på förskolan med glada miner och hoppsasteg, Max sover på mitt bröst och jag kollar damernas Super-G och dricker kaffe. Jag tror vi alla är nöjda med vår respektive morgon.
Jag har aldrig fattat det där med millimeterrättvisa och varannan dag – fast eftersom de flesta anammar det så måste det ju vara bra. Vi går mer på känsla. Hela familjegrejen blir liksom roligare om båda är på samma utvilad-nivå, så vi strävar efter det. Inget ”Yippie hon sov länge just idag när det var min gå-upp-dag” här inte. Varannan dag är på ett sätt målet, men med lite känsla.
Men nu! Dags för lite dusch och action! För om en halvtimme (!) ska Stella hämtas på förskolan igen för då står bad med pappsen på schemat.