Efter några dagars trehjulingsträning efter dagis behärskar Stella nu cykelkonsten rätt bra. Hon kan både trampa och svänga samtidigt, inte illa. 😉
Så idag fick hon ta cykeln till kompis E som bor typ 75 meter bort. Hon var så rackarns söt när hon cyklade där på trottoaren och var så nöjd och stolt!
Eftersom det är så himla långt så var det bäst med en energipåfyllning halvvägs.
Eller var det möjligen en mammas försök attminska lite på de obligatoriska kompisbråken och bryten som kommer när 2½-åringar ska leka. 🙂
Så mysigt med cykel!
På hemvägen blev det däremot lite kämpigt. Det blåste så galet mycket, och till och med så mycket så att Stellas cykel – med Stella på givetvis! – blåste omkull inte mindre än två gånger. Då var det motigt för lilla Stella… (och även lite för mamman med lillebror i bärsele). Men men, vi fick ta en annan, närmare, port in i huset och väl på innergården cyklade hon en bit till, in i porten och i trappuppgången in till barnvagnsrummet – allt enligt min tanke om att ”sitta upp på hästen igen direkt om man ramlat av”. För det borde väl gälla för cyklar också? 🙂
Så imorgon blir det nog cykel till dagis. Om hon somnar snart vill säga, klockan är 20.15 och förmodligen spökar lunchsovningen på dagis (första gången på eeevigheter) och jag har övergått från förståelse och mjäk till hot (om du inte sover nu orkar du inte cykla imorgon…).
Nåväl.