För några veckor sedan fick vi hem en lapp från förskolan där de frågade efter vad vissa svenska ord hette på barnets eventuella modersmål/andraspråk.
Vi har inget sånt, dalmål och småländska i all ära 😉
Men jag gillar jättemycket att de anstränger sig för att få ord på saker som de arbetar med som tema för tillfället. Och framför allt uppskattar jag att det faktiskt behövs. Att Stella trots att vi valt att bosätta oss i ett riktigt svennebanan-mecka vardagligen umgås med dagisvänner vars föräldrar har ursprung längre bort än svenska skogar. Att namn som inte klingar svenskt är precis lika normala för henne som de vi vuxna vet att är ”normala, svenska namn”.
Jag är så himla glad för det!
Jag har testat Stella lite, för att försöka se om hon ser någon skillnad på olika personer på dagis – där barn har utseenden som kan beskrivas som både afrikanska såväl som latinamerikanska och asiatiska. I en bok hon har finns denna bild på sista sidan.
Är det där Linus, frågade jag och pekade på pojken trea från vänster, då jag tyckte den pojken såg väldigt ”neutral” ut, och för att på det sättet få igång diskussionen. Stella var helt med på noterna, alla dagiskompisar fanns på bilden ovan.
Rågblonda bästisen M är enligt Stella tjejen längst till höger. Hon med mörk hy och svart hår. Och på samma tema pekade hon ut alla närmaste kompisarna. Helt skiljt från deras utseende vad gäller hud- och hårfärg. Så även om hon såklart vet exakt hur alla ser ut så finns inga direkta paraleller med en mörkhyad tjej på en bild och en dito flicka på dagis.
Intressant tycker jag. Undrar när de börjar göra skillnaden utifrån utseende?
Sen vilka värderingar de lägger i detta lär dröja betydligt längre. Och tänk, i de bästa av världar kanske de inte alls kommer till den punkten våra 2000-talare. Vi kan väl hoppas.