Alltså jag vet inte jag… Ibland tycker jag att parkhäng med barnen är mysigt, och ofta är det trevligt när man träffar en massa andra föräldrar som man kan snicksnacka med. Men i bilden jag har av parkhäng springer kidsen omkring och klättrar och leker, hänger i rutschkanan och gräver och sånt. Fast faktum är att oftast så är det krig om gungorna, och hjälp att gunga högt som gäller. Gunga högre, högre, högre! Den gungan, nej den gungan, nej den! Högre! Åh nej jag tappade kepsen jag måste ta upp den nuuuuuuu!
Rutschkanorna och annat kan väl locka ibland, men särskilt mycket egenlek är det inte tal om. Så där är man och assisterar till max, samtidigt som en liten lillebror ska vara nöjd i vagnen. Gärna gungas till sömns.
Näe… Det är inte sådär jätteofta som jag direkt njuter under de där parktimmarna som infaller på vardagarna mellan 3 och halv 5. Vad gör man som är så bra som gör att man vill gå ner i tid och vara hemma just dessa timmar om dagarna? Hämta så tidigt på dagis så att de ej är färdiglekta? Visst har vi ofta roligt och klarar timmarna utan bråk, men inte sjutton är det de här timmarna jag bygger min relation med Stella. Det gör vi bättre när vi är hemma efteråt och lagar mat ihop, leker lite lätt hemma och softar och myser ihop inför läggning. Då, och framför allt på helgerna när vi gör saker ihop med mer energi.
Heltid när jag är tillbaks? You bet.