Max är förlåten för det där 5-dagarslasset mitt i SATS-passet häromdagen. För idag har han varit ytterst vältajmad! Vi pratar dagssömn. Killen som oftast tar sig små 30-45-minuterslurar har slagit till med två riktiga långpass idag. Helt perfekt eftersom jag varit sååå trött och bestämde mig för en hemmadag imorse.
Så vid 9.20 imorse la jag Max i sin säng, och mig själv i min. Sen vaknade jag nästan två timmar senare av snack från hans rum. Fatta, han sov så länge!!! Och jag med. Välbehövt, jag har en lång lång period av skräpsömnvanor bakom mig. Skulle behöva mer kvällströtthet, men nej, jag är trött hela dagen men piggnar på mig så fort klockan blir 22. Vill vara uppe länge (fixar massor) och har svårt att somna. Lyckas aldrig återhämta mig på dagarna, då jag inte är sån som kan sova på beställning. Och har ett allt för stort behov av socialt umgänge och långpromenader för att prioritera det, dessutom.
Sen lekte vi järnet i ett par timmar, mysigt att kunna ge honom 100% uppmärksamhet en vakenperiod. Så himla mysigt!
Nu har han åter sovit en timme, och jag har fått lite gjort – disk, plock med packning (jepp, inte ens fått upp allt från NY än..!) och massa annat smått och gott. Och jagat hantverkare.
Vilken skillnad när han sover så gott!
Tänk om han kunde göra det varje dag.
Jag undrar lite om det är för att han sovit i sin säng och inte vagn, dessa tendenser har visats lite då och då tidigare. Jag vill verkligen inte tvingas säga att jag måste gå hem för att han prompt ska sova i sin säng, det är verkligen inte så jag vill leva liksom. Visst om det behövs någon gång ibland, men jag vill inte dagligen vara tvingad att vara hemma för att han inte kan sova i vagnen. Inte nu som föräldraledig och inte sen heller.
Time flies, några ynka minuter kvar innan hämtning, dags att ringa några samtal innan det blir full fart här igen.