Tre månader närmare bestämt.
Jag pratar om vår köksrenovering. Den har inte kommit av sig. Vi har bara haft ett stooort hinder på vägen.
Vi beställde bänkskiva och bestämde oss för kakel. Bänkskivan kom. Vi hämtade den själva på Kvik i Kungens Kurva. Det var inte så bara, det heller. Vi lånade en mindre lastbil och fraktade en typ 4 cm för lång bänkskiva med öppen dörr längs Essingeleden. Lite risky, men so far so good.
Sen konstaterade vi att den var för lång för att gå in i hissen. Ej heller gick den upp i trapphuset. Så vi konstaterade att vi skulle få lov att vinscha upp den utanför balkongerna.
Vi bor på våning 6, har jag berättat det?
Vi konstaterade att vi nog inte klarar det själva, trots hjälp från flera starka vänner. Så vi anlitade ett företag i området, för två måander sedan. De har väntat. Varit här och kollat. Funderat. Lindat rep. Och väntat. Och väntat. På helt stiltje i luften (för balkongerna har glassidor, och bänkskivan är tung). På full bemanning. På bättre tider, mer mod. You name it.
Imorse konstaterade man att man nog faktiskt inte kan.
Så då ringde de in en lift av något slag. Ett mastigt fordon körde upp under balkongen mot vägen.
Och så tog de skivan, upp på liften och fem minuter senare var den inne. Fem minuter. Eller tre månader om man ser den så.
I drygt två månader har den stått nere i trapphuset på -1, men det har jag såklart inte velat skriva på bloggen. Nu är den dock inne i lägenheten, i tryggare förvar.
När den installeras har jag ingen aning om. Någon gång i höst kanske? Om den nu har rätt längd osv. Det är inget vi vågar räkna hem än. Hur stort steg framåt vi än tagit idag…