Säger den här lilla pyjamaskillen piggt.
Piggt, för han har sovit hela natten. Före sju till halv åtta. Yayyy!!!!
Med några uppvak givetvis, sökandes efter det han brukar få. Omsövd med napp av sin grymma pappa.
Men alltså utan mat!
Mellan 4 och 6 månader är bästa tiden att lära bebisar att sova, brukar jag mässa (för det tror jag). Och kunde Stella – som är motsatsen till sovbarn – lära sig hela nätter vid halvåret så lär ju Max kunna.
Tydligen!
Men än är såklart ingen seger i hamn, och H är nog lite sliten. Några nätter till med hjälp lär krävas innan 12-timmarsnätter blir en vana.
Det är ju just det, när de närmar dig halvåret. Är då nattuppvak ett behov (av mat/närhet) eller en vana? Jag tror vana, med en procentsats på 90 vs 10 typ.
När Max vaknade för morgon var det dessutom glatt. Inget skrik efter mat på en gång.
Själv längtade jag efter att få ge mat, herregud vad ont det gör att vakna som Dolly. Pumpade 150 från ena sidan innan Max fick en full portion. Crazy.
Och jag vaknade på gott humör jag också! Visst somnade jag inte lätt, men iallafall före 12. Och även om jag sneglat på klockan flera gånger inatt sov jag gott i mörkret till 7. Helt underbart. Värt att kämpa för!
Bästa maken! <3
Gladaste frun 😉