Ja, tänk om!
Tänk om Max var som de flesta (?) bebisar som sov en låååång sväng mitt på dagen. För nu har han just somnat och jag skulle minst sagt njuta av ett par ensamtimmar. Inte för att plocka och dona (vilket dock också behövs) utan för att lägga mig i sängen och bara njuta av stillhet och tystnad en stund. Jag kan knappt minnas när det hände senast. Sommaren med hela familjen har varit intensiv, allt rullar på. Stella är charmigare än någonsin men pratigare än någonsin och hennes konstanta nyfikenhet kan vara rätt påfrestande ändå. Någon timme här och där får jag såklart, och det är skönt, men lite konstgjord andning blir det och jag känner inte igen mitt dåliga tålamod. Trivs inte med det heller, såklart.
Jag har hunnit fått i mig en snabblunch i form av spenatsoppa, och ska nog göra mitt bästa för att få några minuter i sängen med en bok nu. Visst förtjänar man det ibland?
Härligt trött i kroppen är jag också, vår förmiddag har ägnats åt att gå till SATS, vänta på plats på ett fullt miniSats och slutligen få det, och en knapp mil på löpbandet. Skönt, fast löpningen går sååå tungt, jag är redo att ge upp skiten. Max var däremot väldigt nöjd på minisats. Grym förmiddagsrutin, ska försöka få till det en gång i veckan, tänk vad tid jag skulle frigöra från kvällarna! Då visserligen avbrottet hemifrån behövs ännu mer… Nåväl. Det kan man ju få på andra sätt, som ikväll när jag ska smita hemifrån en timme före läggning och käka mat ute.
Så. Snälla älsklingsbebisen (som för övrigt sov till 05 inatt, fick mat, bajsade och fick ny blöja, och somnade om till 07, tjohoooo) sov i 1½ timme till, så ska jag sluta blogg-bubbla och uppskatta lugnet istället!