Ah men äääntligen! Vi har landat på en camping som är hur mysig som helt, både fin och fräsch och som har skön stämning. Den kombinationen har vi inte lyckats med innan, det har varit max två av tre på ställena hittills.
Även om stället har en karaktär av avstamp-till-andra-roliga-ställen så är stämningen bara skön, liksom.
Campingen (Top Ten holiday park Picton) ligger alltså i staden man kommer till med färjan från Nordön – Picton.
Vi tänkte egentligen dra direkt mot nationalparken Abel Tasman och staden Nelson där. Men vi tyckte att resdagen för barnen blev lite för lång för barnen och valde därför att stanna för en natt. Bra val.
Resdagen ja, lång. Då vi inte hade täckning på mobilerna och definitivt inget nät på förra stället så förlitade vi oss på Lonely Planet som pratade om en sommaravgång (nov-april) på färjan mellan nord- och sydön kl 10.30. Det skulle vi inte ha gjort. Att väcka oss själva med väckarklocka och sedan barnen vid avfärd 07.30 var onödigt, för någon novemberavgång som det stod fanns inte…
De två timmarna i bil till Wellington gick bra trots vakna barn, men nästa färja gick först 01.30. Nåväl. Några timmar i staden dödade vi lätt. Ja, det blåste så mycket som det sägs.
Färjeturen mellan öarna gick genom enormt vackert landskap. Men var låååång. 3,5 timme på en färja mindre än de till Gotland. Med en Max vi höll vaken så han skulle kunna sova en eventuell biltur. Dålig kombo och trist.
Så därför beslutade vi oss för några timmar i Picton istället. Bra val, som sagt.
Vi handlade och har ikväll njutit grillad biff med avocadosallad och grillad sparris och champinjoner. Med vitlöksbröd. I glaset ett merlot-malbec från Hawkes Bay. GOTT! med stora bokstäver, efter allt färdigris med vatten. 🙂
Stella har lekt i lekparken utanför gemensamhetslokalen. Max träffade en jämngammal bebis han han var så söt med medan vi pratade med hans trevliga tyska föräldrar. Och lite annat folk i köket.
Trevligt! Höjdare till och med!
Vi tänkte åka vidare mot Nelson imorgon, men det verkar finnas trevligare här i krokarna. Vi lär bli kvar.
Och just ja! Nu får jag in bilder i iPaden och de där valarna jag pratade om… Coola – och så otroligt nära båten, just vid relingen.
