Mamman? Oh nej. Men Max.
Idag var vi på fika på förskolan, och det kändes jätteviktigt för mig att komma loss från jobbet och vara med. Jag har haft noll kontakt med förskolan sedan Stella gick sista dagen före resan i oktober. Om en månad är det dags för Max att skolas in på samma förskola, och idag var enda chansen för mig att lyckas prata lite med lärarna på hans avdelning.
Det var verkligen kul att se Max i den miljö som kommer att utgöra hans vardag så snart som i april. Utifrån vad jag såg idag så kommer han gilla livet som dagisbarn. Big time. Fast, sen är det klart att det alltid är viss skillnad när det väl blir skarpt läge, det där med att vara där själv är ju en helt annan grej. Även om han idag mest försökte smita ifrån oss och rummen där vi höll oss för att dra vidare på egna äventyr i resten av lokalerna.
Att jag inte är redo gäller ju det där med att släppa taget om min bebis. Och så mässar jag gång på gång att ”han är ju så liiiiten”. Han kommer bara vara just fyllda 15 månader när han börjar. Men… det var en annan sak som slog mig idag, att han verkade inte så värst liten i de där miljöerna. Snarare så kommer han nog snart hitta sin plats och trivas väldigt bra där.
Så, det enda som återstår är alltså för mig att komma över den där ångesten. Sen är vi redo allihop.