Ja, det var ett par dagar sedan jag bloggade nu, och anledningen är enkel – det snurrar snabbt nu. Det är enormt mycket på jobbet men jag försöker hålla mina timmar så gott det går (för de extra timmarna är ju inte bara mina utan barnens med sin mamma, och H’s). Jag vet inte vad som är värst, pusslandet eller känslan av att bara inte hinna med. Alltså, det funkar och jag är glad och har energi, men det är lite svårt att hinna med allt bara. Igår träffade jag inte barnen alls utan jobbade på, men idag gjorde jag tvärtom och var med på förskolan en timme på morgonen för Max vernissage (och imorgon är det Stellas tur, det kommer jag också prioritera).
Det var bara så enormt mysigt! Hans lärare hade fixat så otroligt fint – dukat upp en fin frukost med bröd, massa pålägg, juice och kaffe, smyckat väggarna med en massa alster och tillhörande bilder och texter. Till och med golvet – där låg rull-papper där barnen avbildats liggande. Och för alla alster kunde de med lätthet berätta om hur det specifika barnen reagerat i den situationen, vad de tyckt om att måla med den tekniken/bli avmålade etc. Den där vanliga kritiken mot förskolor om att de inte ser barnen som individer, för att de kanske inte har tid, den gäller inte här. Det känns verkligen inte så. Max lärare ser vår Max.
Här gör Max fot- och handmålningar med sina kompisar. Han var lite skeptisk och tyckte det hela var rätt konstigt, men bidrog med ett helt gäng fötter till slut.
”Skapande”. Det var kul att måla med oljepastellkritor som man sedan kunde pensla på med vatten för att se färgen flyta ut. Fast det var mest hörnen och bordet som fick färg på sig, lärarna fick vara väldigt med för att flytta papperet under penseln. 🙂 En liten stund roade sig vår kille med detta tydligen… För det är att leka järnet som gäller mest för Max. Idag åkte han rutschkanan på ett nära nog maniskt sätt. ”Han gillar rutschkanan”, konstaterade jag. ”Han gillar ALLA leksaker”, svarade lärarna och radade upp allt som Max fastnar vid – som nästan är saker utan begränsning. ”Och så hämtar han alltid en liten gris som han vill gå omkring med”, sa de. ”NÖFF”, grymtade Max instämmande. 🙂
På det här missade jag ett möte på jobbet och fick en fullmatad dag. Men det hade jag fått ändå, och vilken riktigt härlig morgon jag fick ändå – en som gav välmående och harmoni innerst inne, inte bara under dagen utan en känsla som sitter i. Fina, fina barn och duktiga lärare.