Jag vet. Att tro att det går att göra lite shopping med två barn, även om det är med betoning på lite – det är att vara riktigt, riktigt naiv.
Trots att man laddat med mutor. Och skaffar ännu fler under tiden. Att göra sånt där med framför allt Max (Stella är duktig värre som alltid) utan russin/kex är numera omöjligt och idag kompletterade jag med nyköp av böcker. Max är verkligen helt besatt av bilar och traktorer, så det är ju lite trist för honom att det inte finns direkt några sådana böcker här hemma. Han har en favoritbok om ett lamm – enbart för att det på en sida är en traktor längst uppe i hörnet. Hm. Han har liksom fått ärva, och Stella gillade Totteböcker och djurböcker. Idag köpte jag så en med traktorer med ljud, värsta hiten! Och så en med lastbilar och grejer som vi sedan läste ett tiotal gånger här hemma på kvällen.
En stressad mammas utsikt. (Ja, vår Bee har en väldigt smutsig suflett)
Fast det var ju inte det jag skulle säga, utan hur slut jag är efter den där shoppingturen. Målet var en present, och jag hittade inte det jag sökte men om tanken räknas ligger jag bra till ändå – för herregud vilket slit för att få till en present!
Hämta på dagis, hem, hämta bananer. Inte hitta ståbräda, ta sparkcykel istället.
Vänta på buss, kommer buss, fullt med barnvagnar. Släpar på oss ändå (det var ju bara en station, spela roll?), men får inte åka. Stella har redan sagt sig långt bak, kan inte gå av. Langa Max till okänd kvinna (tack!), vika ihop vagn, trixa på vagn och sparkcykel, bak en bit och in på ett säte med alla grejer, ta tillbaks barn från snäll okänd kvinna.
Trixa av cirkus från buss.
In i affärer, proppa mun på liten full med russin. Regelbundet. Leta present, inte hitta det jag var ute efter. Kaos börjar byggas upp.
Köpa böcker, lugnt en stund. Tiden går, hungriga barn.
Köpa lasagne på café, vänta vänta. Vänta mer. Fel på elen. Vänta mer. Hysteriska barn stör alla. Stressad mamma svettas. Slutligen mat på g, Stella måste kisssa.
Äta mat, Max vill äta själv, lasagne över hela barnet. Äta klart, vägra vagn, skrika skrikfest, ner i vagn. Stella på cykel i gallerian, cykla cykla, köra arga barnet i vagn.
Promenad hem.
Färdig. Bokstavligen.
Så nu, när barnen somnat och jag väl sjunkit ned i soffan och fått i mig lite käk så tänker jag inte göra så mycket mer. Desperate Housewifes och Cola Light, så får det bli!