Det behövs inte så mycket för att jag ska tycka att vi har väldigt härliga dagar med familjen om helgerna.
Och dagar som denna förstår jag den känslan ännu mer. För ett annat sätt att spendera en söndag är ju att först hänga på närakuten (= tidsbokad läkare utöver vanlig öppettid, lättillgängligt och bra) för att kolla stora barnets hals. (ont sedan igår, eller som Stella först sa; ”När jag blev frisk blev jag inte helt normal. Jag är lite konstig, det blir konstigt i min mun när jag äter”. Resultat = inga streptokocker än men förhöjd sänka, avvakta..)
Sedan följa upp med att åka till kontoret och jobba.
På kontoret, med padda, festis och kärleksmums (man mutar ju med allt för att få i nåt – och en halv sådan är hennes enda intag idag).
Stella ville hänga med mig så därför fick hon följa med – så nog var vi ihop, men kvalitet, njääääe va… I tre timmar blev vi kvar, stackars barn! Nu var hon ju visserligen hängig så mer intensiv aktivitet var ändå inte på agendan, men roligt att följa med mig till jobbet lär hon inte tycka att det var.
H hängde med Max under tiden och hämtade sin dator på jobbet – han får vara hemma med Stella imorgon. Jag lär ta vid tisdag om hon inte mot förmodan är frisk. Det blir dock bra, för imorgon kväll är jag ute ur workshop-förberedelse-tunneln och på andra sidan genomförandet.