Idag väntade träningsdejt på Zenit följt av middag på Wagamama. Träning-middag-upplägget är bästa vardagsumgänget, win-win!
Fast just idag blev det visst avbokning på just den där träningsbiten, med kort varsel. Morgonträning (inte jag), trötthet (jag med flera) och lite tajt schema gjorde att vi fokuserade på maten och pratet. Så kan det bli ibland. Wagamama levererade dock, riktigt god och fräsch sallad med sesam-kyckling, mandarin och rostade cashewnötter. Fast lite fara är det att välja nyttigast när man är vrålhungrig. Helt nöjd blev jag inte. Det fick bli efterrätt. Händer inte så ofta och jag ska inte skylla på kladdkakans dag som är just idag men hur som. God, mastig chokladkaka kom in på min beställning, som jag försökte sluta äta flera gånger, fast visst kom jag nästan in i kaklet. Gott får erkännas.
Så det var ju bra att vi två som inte hade lika tajt schema spontant beslutade oss för en promenad hemåt. Från stan, via Slussen vidare Götgatan, över och mot Hammarby Sjöstad. En hel skön timme (och inte minst trevlig), man tackar! Sen tog jag en tvärbana hem därifrån.
Öde gator i Gamla stan.
Hur jag nu ska få ihop den där träningen (alltså mitt nöjd-minimum som är 3 till antalet) den här veckan återstår att se. Eller förresten, väskan är packad med löpkläder med förhoppningen om en skön lunchtur imorgon. Bra att jag skriver det här, då kanske jag inte drar mig ur?
Jag tänkte på det när jag packade väskan, att jag har väldigt mycket bra träna-ute-i-kylan-kläder numera. Det är ju kul. Men tänk vad många timmar, tusentals banne mig, jag spenderat tränandes ute. I fotbolls/innebandykläder – underställ, någon tröja och en vindjacka typ – och det har ju gått väldigt bra det. Hela mitt liv. Minusgränsen låg på 15 när jag spelade fotboll vill jag minnas, och innebandyträningarna efter (ja ibland efter 1,5 timme inomhus) med intervaller ute i kyla och mörker väcker (jobbiga) minnen till liv. Ah, those days.
Jag har aldrig pratat/skrivit så mycket om träning som nu. Och aldrig utövat så lite.
Vad tycker jag om det? Att var sak har sin tid, och jag tränar bra utifrån den energi och tid jag har kvar efter att allt annat (barn, jobb, man) fått sitt – och det blir helt okej ändå. Med det är jag nöjd. Får jag nu till träningen imorgon kommer 3 träningar ändå kunna fås ihop denna vecka. Och att försöka träna mitt på dagen i dagsljus kanske fixar det där med den uteblivna energin jag känt av under de senaste veckorna? Vi säger så. Tankens kraft, ni vet.